August Strindberg

Strindberg, August, 1849–1912, författare och konstnär. Strindbergs första mästerverk, Mäster Olof (tryckt 1881), handlar om reformatorn Olaus Petri. Här blandas tragiskt och komiskt, och dialogens vardagsspråk förnyade det svenska dramat. Med den samhällskritiska romanen Röda rummet (1879) inleddes 1880-talsrealismen i svensk litteratur. Avslöjandet av samhällsinstitutionerna gjorde Strindberg till Sveriges mest diskuterade författare. Kärlek och äktenskap behandlas i novellsamlingarna Giftas (1884–86), där en drift med nattvarden ådrog Strindberg åtal för hädelse. Självbiografisk prägel har Tjensteqvinnans son (1886–1909). Detsamma gäller En dåres försvarstal (skriven på franska 1887–88; tryckt 1895), där huvudpersonen värjer sig mot anklagelser om sinnessjukdom. Temat återkommer i dramat Fadren (1887). Suggestionspsykologin spelar där en viktig roll, liksom i dramat Fröken Julie (1888), den psykologiska naturalismens mästerverk. Skärgårdsromanen Hemsöborna (1887) blev en publiksuccé. En psykisk-religiös kris speglas i Inferno (1897). I det nydanande botgörardramat Till Damaskus (1898–1904) söks meningen med livet i tron. Här föregrips expressionismen och surrealismen. Dödsdansen (1901) är ett äktenskapsdrama. Drömmens osammanhängande, men skenbart logiska form dominerar Ett drömspel (1902). Strindbergs rykte som scenisk föregångsman befästes 1907 med de fyra kammarspelen Oväder, Brända tomten, Spöksonaten och Pelikanen. Stora landsvägen (1909) skildrar vägen mot döden.

Strindberg gjorde ett drygt hundratal målningar, några få skulpturer och ett antal fotografier. Han var huvudsakligen landskapsmålare och avbildade i synnerhet dramatiska havs- och skärgårdsmotiv i ett expressivt maner och med inslag av symbolism. Strindberg publicerade (ursprungligen på franska) traktaten NYA KONSTRIKTNINGAR! eller Slumpen i det konstnärliga skapandet (1894) som jämte hans bildkonstnärliga praktik har fått honom att framstå som en föregångare till det abstrakt expressionistiska måleriet.

Verk i urval

(dramatik om inget annat anges)

Från Fjerdingen och Svartbäcken (1877; noveller)
Mäster Olof (1872)
Röda rummet (1879; roman)
Det nya riket (1882; roman)
Lycko-Pers resa (1882)
Svenska öden och äfventyr 1–4 (1882–91; noveller)
Dikter på vers och prosa (1883; dikter)
Sömngångarnätter på vakna dagar (1884; dikter)
Giftas 1–2 (1884–86; noveller)
Tjensteqvinnans son 1–5 (1886–1909; självbiografi)
Hemsöborna (1887; roman)
Fadren (1887)
Fröken Julie (1888)
Skärkarlslif (1888; noveller)
Bland franska bönder (1889; reportage)
Fordringsägare (1889)
I hafsbandet (1890; roman)
En dåres försvarstal (1895; självbiografi)
Inferno (1897; självbiografi)
Legender (1898; självbiografi)
Till Damaskus 1–3 (1898–1904)
Advent (1899)
Gustaf Vasa (1899)
Påsk (1901)
Dödsdansen (1901)
Ett drömspel (1902)
Fagervik och Skamsund (1902; noveller)
Ensam (1903; självbiografi)
Götiska rummen (1904; roman)
Ordalek och småkonst (1905; dikter)
Svarta fanor (1907; roman)
Oväder (1907)
Brända tomten (1907)
Spöksonaten (1907)
Pelikanen (1907)
Svarta handsken (1909)
En blå bok 1–4 (1907–12; essäer)