Bell–Lancaster-metoden
Bell–Lancaster-metoden [beʹl:æʹŋkəstə-], metod- och organisationsform för skolor inom folkundervisningen, uppkallad efter de brittiska pedagogerna Andrew Bell och Joseph Lancaster.
Enligt denna leddes skolan av en enda lärare. Eleverna var inte uppdelade i klasser eller årskurser utan bildade en enhet med ibland flera hundra elever. Huvudprincipen var att äldre och kunniga elever, s.k. monitörer, fick undervisa yngre kamrater i små grupper, allt planerat och lett av läraren.
Information om artikeln
Källangivelse