Bergmans debutsamling Marionetterna (1903) ger uttryck åt illusionslösa sekelskiftesstämningar och en rationell, determinerad livshållning. Här liksom i följande samlingar, En människa (1908), Elden (1917) och Livets ögon (1922), återges naturlyriska stämningar, framför allt från Stockholm med omgivningar, förenade med kärleksmotiv och centrallyriska reflexioner i en musikaliskt