Claes Andersson skrev från början traditionell centrallyrik, men som redaktör för tidskriften FBT (1965–69) förespråkade han även ”en tidsmedveten poesi”. I den fjärde diktsamlingen, Samhället vi dör i (1967), dominerar temat om världens villkor. Andersson framstod här och i senare dikter som en kraftfull samhällskritiker och språkligt självständig författare. Han