Trots en kort karriär (1945–50) hann Navarro med sitt idérika, välartikulerade spel och sin klockrena ton ändå etablera sig, jämte Miles Davis och Dizzy Gillespie, som bebopjazzens främste stilbildare på trumpet. Särskilt anmärkningsvärda är hans inspelningar för skivbolagen Blue Note och Savoy, delvis under Tadd Damerons eller Bud Powells ledarskap.