Med egensinnig, symbolskapande fantasi utförde Viksten visionära, magifyllda målningar i ett formspråk med betonad ytmässighet, högt klingande kolorit och en äventyrligt sökande men också distinkt linje. Med öppna sinnen registrerade han tillvarons mångfald samtidigt som han hade ”direktkanaler till det undermedvetna”. Han publicerade Dikter på liv och död (1966),