Ingela Strandberg försvarar i sina böcker dem som många förfasar sig över: den gravida flickan, det omaka paret, skabbräven. Kärlekslängtan, tillfredsställd eller ej, förnedrar ofta kvinnan, som i Genom brunnarna till havet (1987) och TV-dramat Blank päls och starka tassar (1993, roman 1995).