kaplaʹn (medeltidslat. capellaʹnus ’präst vid ett kapell’, av capeʹlla, se vidare kapell), kapellan, ursprungligen benämning på präster knutna till Karl den stores slottskapell; till 1800-talet benämning i Sverige på underordnad präst eller hjälppräst (senare kallad komminister respektive adjunkt) och präst i enskilt hushåll, huskaplan, samt till slutet av 1500-talet präst inom krigsmakten.