Det var i början av 1960-talet som idéerna spred sig från Tyskland, bland annat utvecklade av Wolfgang Schnelle i ”Bürohaus als Grossraum” (1961). De så kallade cellkontoren ansågs lägga hinder för kommunikation, försvåra för cheferna att övervaka sin personal, medföra sönderhackade arbetsuppgifter och leda till höga lokalkostnader.