Som kulturfilosofisk teori hävdade redan upplysningsmän som Montesquieu, Rousseau och Gibbon – gärna med det antika Rom som exempel – att dekadens och undergång kunde följa i kultiveringens spår. Under 1900-talet har Oswald Spengler och Arnold Toynbee dryftat liknande, cykliskt utförda föreställningar.