I många språk är futurum en verbböjningskategori, t.ex. i latinet (ama-bo ’jag kommer att älska’) eller i franskan (j’aim-erai ’jag kommer att älska’). I andra språk kan både nutid och framtid avses med presens, eller man kan ange framtid med ett hjälpverb, så t.ex. i svenskan