Jean-Paul Sartres filosofi är entydigt rotad i en kontinentaleuropeisk tradition från René Descartes och Friedrich Hegel till Edmund Husserl och Martin Heidegger. I sina tidiga verk utgick Sartre från Husserls fenomenologi, även om han redan från början intog en självständig, kritisk position, så i La transcendence de l’ego (1936; ”’Egots transcendens”). Inflytandet från