Jämte Du Fu räknas Li Bo som Tangperiodens främste diktare. Hans rika produktion, som omfattar över 1 000 dikter, rymmer såväl s.k. gammalvers (gushi) med strofer av skiftande längd som ballader och metriskt bundna centrallyriska kortstrofer. Vad som främst kännetecknar hans poesi är dess spontanitet och dess förankring i