exemplifie´ra verb ~de ~t ORDLED: ex-empli-fi-er-ar SUBST.: exemplifierande, exemplifiering; exemplifikation

populism, rörelse eller ideologi som vädjar till ”folket” som grupp oberoende av någon social klass.

imperialism, term som syftar dels på staters territoriella och ekonomiska expansion i historien (se kolonialism), dels på en uppsättning teorier som vill förklara orsakerna till denna expansionstendens, särskilt i dess moderna skepnad.

antocyaniner, röda, violetta eller blåa färgämnen som förekommer lösta i cellsaft hos växter.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

näringsväv, sammanknutna näringskedjor i ett ekosystem.

osynliga handen, uttryck som användes av Adam Smith i essän ”The History of Astronomy” (skriven före 1758, men utgiven postumt 1795 i ”Essays on Philosophical Subjects”) samt i verken ”The Theory of Moral Sentiments” (1759) och ”The Wealth of Nations” (1–2, 1776).

ikon, en helig bild i den ortodoxa kyrkan.

diskurs betyder i dagligt tal samtal, dryftning. I filosofiska och besläktade sammanhang kan ordet beteckna en helhet av sammanhängande uttryck, utsagor och begrepp, t.ex. den moraliska, den vetenskapliga eller den religiösa diskursen, eller formen hos en sådan helhet.

rock, samlande genrebenämning på musikstilar som vuxit fram ur rock’n’roll sedan mitten av 1950-talet.