panorama, inom bildkonsten benämning på vidsträckt landskapsutsikt.

panorama, illusorisk rundmålning, med ursprung i den irländske målaren Robert Barkers återgivning av Edinburgh 1788.

panorama, ”bildteater” eller ”optisk teater”, en mellanform mellan teater och måleri som främst odlades under 1800-talets första decennier och som skapade verklighetsillusion med hjälp av bl.a. stort scendjup, konstfull belysning, kulisser och färgade slöjor.

panorama [-ra`ma äv. -ra´ma] subst. ~t, ~n äv. panoramor ORDLED: pan-oram-at

panoramabilderbok, mekanisk bilderbok , bilderbok med utstansade figurer som när boken öppnas viks upp och tillsammans med sidorna bildar ett panorama över t.ex. en interiör eller en djurpark.

panoramakamera, specialkamera med rörligt objektiv som sveper från sida till sida och ger ett större bildutsnitt längs horisonten än vad som normalt täcks med ett fast objektiv.

panoramatapet, tryckt papperstapet vars motiv, oftast stadsutsikter, exotiska landskap eller jaktscener, utan mönsterrapport täcker en hel vägg, ibland samtliga väggar i ett rum.

Homeros, sannolikt en historisk person på 700-talet f.Kr. från det joniska Mindre Asien.

panora`mafönster subst. panoramafönstret, plur. ~, best. plur. panoramafönstren el. ~na ORDLED: pan-orama--fönstr-et

panora`makamera subst. ~n panoramakameror ORDLED: pan-orama--kamer-an