anemi, tillstånd då blodet har onormalt litet antal röda blodkroppar (erytrocyter) och därmed också låg halt av det syrebindande proteinet hemoglobin (Hb).

aplastisk anemi, blodbrist betingad av skada eller brist på de mycket omogna blodkroppsbildande cellerna, stamcellerna, i benmärgen.

makrocytär anemi, megaloblastanemi, en form av blodbrist (anemi) som kännetecknas av att de röda blodkropparna är större än normalt.

hemolytisk anemi, en form av blodbrist ( anemi), betingad av ökat sönderfall ( hemolys) av röda blodkroppar (erytrocyter).

perniciös anemi, en i Sverige ej ovanlig form av anemi som beror på bristande upptag av vitamin B ₁₂ från födan, vilket leder till störd utmognad av de blodbildande cellerna i benmärgen.

anemi´ subst. ~n äv. ~en ORDLED: anem-in

infektiös anemi, infektionssjukdom hos häst, åsna och mula, orsakad av ett lentivirus.

Fanconi-anemi, ovanlig form av ärftligt betingad blodbrist, kännetecknad av störd benmärgsfunktion (aplastisk anemi), skelett- och njurmissbildningar, fläckvis ökad pigmentering av huden, ibland kortvuxenhet och psykisk utvecklingsstörning samt ökad risk för tumörsjukdom.

vitaminer, organiska föreningar som djur inklusive människa behöver och som måste tillföras genom födan eftersom de inte i tillräcklig mängd, eller inte alls, kan bildas i kroppen.

Curie, Marie, född Skłodowska 7 november 1867, död 4 juli 1934, polsk-fransk fysiker och kemist; jämför släktartikel Curie.