approximativ [-i´v äv. -åk´s-] adj. ~t ORDLED: ap-prox-im-at-iv

friktion, motstånd mot glidning mellan två kroppar i kontakt.

pi, π, beteckning för förhållandet mellan en cirkels omkrets och diameter (eller mellan dess area och kvadraten på radien).

finita elementmetoden, FEM, datorbaserad generell metod för approximativ numerisk lösning av partiella differentialekvationer och integralekvationer i teknik och fysik.

Keplers lagar, tre empiriska regler för planeternas rörelser.

residual,, fackterm med grundbetydelsen ’återstående’ (som adjektiv) eller ’rest’ (som substantiv). inom statistiken skillnaden mellan ett uppmätt värde och ett värde som förutsagts med hjälp av en matematisk modell.

molekylorbital, kvantmekanisk vågfunktion som beskriver en elektrons rörelse i en molekyl.

höjdmätning, bestämning av höjdskillnaden mellan två eller flera punkter, normalt refererad till havets medelnivå.

probabilistiska algoritmer, metoder som utnyttjar slumpmässighet för approximativ lösning av matematiska problem.

störningsräkning, engelska perturbation theory, metod att lösa ett matematiskt fysikaliskt problem genom att utgå från ett närbesläktat problem vars lösning man känner och behandla skillnaden som en störning.