divergera [-ge´-] verb ~de ~t ORDLED: di-verg-er-ar SUBST.: divergerande, divergering; divergens

språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende.

Alperna, Europas mäktigaste bergssystem, bestående av ett brett bälte av bergskedjor, som sträcker sig i en 1 200 km lång båge från trakten av Nice och Genua vid Medelhavet norrut till Genèvesjön i Schweiz, därefter i nordöst–östlig riktning till trakten av Wien.

analytisk filosofi, ofta använd samlingsbenämning på en typ av filosofi som först uppträdde i Storbritannien och inom det tyska språkområdet i början av 1900-talet och som fick och fortfarande har stor utbredning, särskilt i den anglosaxiska världen och i de nordiska länderna.

försiktighetsprincipen, modell för offentligt beslutsfattande i situationer då en potentiell miljö- eller hälsorisk anses påvisad men då tillgänglig vetenskaplig kunskap är otillräcklig för en säker slutsats angående riskens existens eller storleksordning.

Karlskrönikan, benämning på den andra krönikan i den stora svenska rimkrönikesviten, uppkallad efter kung Karl Knutsson (Bonde) och utformad i dennes kansli.

Lao Zi (’Mästaren Lao’), Lao-Tzu, beskrivs traditionellt som grundaren av daoismen och författare till det klassiska verket Lao Zi eller Daodejing (’Boken om Vägen’).

konstruktiv matematik, benämning på flera olika matematiska riktningar som har det gemensamt att de ser matematiska objekt som i någon mening konstruerade av oss, inte som existerande oberoende av oss.

kritiska fenomen, speciella fenomen som inträffar i omedelbar närhet till den kritiska punkten då en gas kondenserar till vätska, då ett magnetiskt ämne övergår från ett magnetiskt oordnat till ett ordnat tillstånd (t.ex. ferromagnetiskt tillstånd hos järn), då en elektrisk ledare övergår till ett supraledande tillstånd osv.

Eulers summationsmetod , teknik för att summera serier som divergerar eller konvergerar långsamt, se serie.