frä`sig adj. ~t ORDLED: fräs-ig

fräs, maskin för fräsning.

fräsning, verkstadsteknisk metod för skärande avverkning av arbetsmaterial, t.ex. metall eller trä.

fräsa, upphetta ett livsmedel i matfett utan att det får färg.

fräs, på 1700-talet ett halskrås för män, av fint linne eller spetsar, under 1900-talet ibland om plisserade besättningar av tunt tyg vid hals och ärmar i damdräkt.

thailändsk mat. Det thailändska kökets raffinemang ligger i dess enkelhet.

snickeri och träslöjd är arbete i trä med handverktyg och snickerimaskiner.

2fräs subst. ~et ORDLED: fräs-et

frä`sa verb fräste fräst, pres. fräser ORDLED: fräs-er SUBST.: fräsande, fräsning; 2fräs (till 1)

1fräs subst. ~en ~ar ORDLED: fräs-en