Hesiodos, grekisk skald som verkade omkring 700 f.Kr., i antiken ansedd som lärodiktens ”uppfinnare”.

Hestia, i grekisk religion den husliga härdens gudinna, den ständigt jungfruliga dottern till Kronos och Rhea.

Hessen, delstat i mellersta Tyskland; 21 114 km², 6,2 miljoner invånare (2016).

Hesa Fredrik, vardagligt namn på anordning (tyfon) för att ge ljudlarm till allmänheten (varning, viktigt meddelande).

hes adj. ~t

Hesperides, antik grekisk stad i Nordafrika, nuvarande Benghazi i Libyen.

Hesperos (grek., egentligen ’kvällslig’), i antiken benämning på Aftonstjärnan, Venus, som på latin också kallades Vesper.

hesperiderna, i grekisk myt tre nymfer ( Aiglē, Erytheia och Hesperarethousa), döttrar till Nyx (’Natt’) och Erebos (’Mörker’), eller (enligt en annan version) till Atlas och dennes brorsdotter Hesperis.

Hesperia (grek., ’Västerlandet’), i antiken grekisk benämning på Italien, i synnerhet i poesin, senare också grekernas och romarnas benämning på Spanien (ofta kallat Hesperia ultima).

hesychasm, en riktning inom den ortodoxa kyrkan, förbunden med klostren och med ett tidigt centrum på Athos.