2ignoran´t [iŋn- äv. inj-] adj., neutr. ~ ORDLED: ignor-ant

1ignoran´t [iŋn- äv. inj-] subst. ~en ~er ORDLED: ignor-ant-en

ignorantia juris nocet, straffrättslig princip som innebär att okunnighet om existensen eller innebörden av en rättsregel inte medför befrielse från ansvar för en eventuell överträdelse av regeln i fråga.

docta ignorantia, en under medeltiden vanlig benämning på åsikten att all vishet bygger på en insikt om den egna förmågans begränsning, speciellt den begränsningen att vi inte av egen kraft kan nå någon exakt eller positiv kunskap om Gud (Augustinus, Bonaventura, Cusanus).