intensitet, inom sannolikhetsteorin förväntat antal händelser per tidsenhet, t.ex. i en Poisson-process eller annan punktprocess.

intensitet, i djuruppfödning term som används för att beskriva fodrets näringskoncentration.

intensitet, fonetisk term för ljudstyrka, som beror på ljudvågens amplitud och även på dess frekvens.

intensite´t subst. ~en ORDLED: in-tens-itet-en

gammastrålning, den elektriskt neutrala strålning med kortare våglängd än röntgenstrålning (λ mindre än 10⁻¹¹ meter), som utsänds av radioaktivt material; beteckningen infördes av Rutherford.

intensitetsfaktor, inom ekologin en faktor som verkar genom sin styrka, i motsats till en förrådsfaktor, som verkar genom tillgänglig mängd.

intensitetsinterferometri, speciell typ av interferometri med astronomisk tillämpning.

tropisk cyklon, tropisk virvelstorm, även tyfon (taifun), intensivt lågtryck som bildas över vissa tropiska havsområden med hög ytvattentemperatur och fuktig, instabil luft i den ovanliggande atmosfären.

ljus, elektromagnetisk strålning i det för ögat känsliga våglängdsområdet, 390 nm–770 nm (nanometer).

vittring, äldre term förvittring, inom geologi nedbrytning och sönderdelning av fast berg och stenblock (även på t.ex. husfasader) till en grusig, sandig eller lerig massa genom mekaniska, kemiska och biologiska processer.