kraken, havsmonster i främst norsk fiskar- och sjömanstradition.

krake, stör med gröda upphängd för torkning. Krakstören är ofta försedd med krakstopp, en tvärslå som hindrar den krakade grödan att vila på marken.

krake, äldre namn på åttaarmade bläckfiskar vilket härstammar från benämningen på ett norskt havsmonster; jämför jättebläckfiskar.

krakelering och krakelyr, annan stavning av krackelering respektive krackelyr.

kra`ke subst. ~n krakar ORDLED: krak-en

Syrien, stat i Mellanöstern.

Rolf Krakes saga, isländska Hrólfs saga kra­ka, fornaldarsaga nedtecknad i sent 1300-tal. Rolf var den incestuösa avkomman av den danske sagokungen Helge och dennes dotter Yrsa.

jättebläckfiskar, Architeuthis, släkte tioarmade bläckfiskar med 3–10 arter.

krakel [-ke´l] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: krakel-et

Världsarvskonventionen, Convention Concerning the Protection of the World Cultural and Natural Heritage, oftast kallad World Heritage Convention, internationell överenskommelse om skydd för världens kultur- och naturarv, antagen av UNESCO:s generalförsamling i Paris 1972.