Mose var enligt Bibeln ledare för israeliterna och förde dem bort från Egypten, där de varit slavar.

mosaik, individ som består av två eller flera genetiskt eller kromosomalt åtskilda grupper av celler ( mosaicism).

mosaik, konstnärlig framställning eller dekoration av olikfärgade småbitar av sten eller glas, placerade i murbruk, kitt eller cement på ett fast underlag.

Moses, grekiserad form av namnet Mose, övertagen i äldre svenska översättningar av Nya Testamentet och alltjämt den gängse formen i allmänt språkbruk.

mosasaurier, Mosasauridae, havsvaraner, utdöd familj varanlika ödlor.

mosaisk rätt, ett under upplysningstiden framvuxet uttryck för religiös judisk lag ( halakha) eller hebreisk rätt ( mishpat ivri).

mo`sa verb ~de ~t ORDLED: mos-ar SUBST.: mosande, mosning

mosaisk, egentligen om bibliska och utombibliska traditioner som hänförs till Moses auktoritet eller epok.

mosaicism, förekomst i en vävnad av celler med olika kromosom­uppsättning, se mosaik.

Moses är den grekiska formen av namnet Mose.