placeringskrav, ett kreditpolitiskt medel som innebär att myndigheterna ålägger vissa kreditinstitut (bl.a. banker och försäkringsbolag) att placera delar av sina tillgångar i av myndigheterna angivna tillgångar (bl.a. statsobligationer).

place´ring subst. ~en ~ar ORDLED: plac-er-ing-en

placeringsplikt, ett kreditpolitiskt medel som använts under en stor del av efterkrigstiden fram till 1993 då placeringskrav infördes.

Ryssland, Ryska federationen, stat i norra Europa och Asien.

legering, material med metalliska egenskaper bestående av två eller flera grundämnen ( legeringskomponenter), varav minst ett är metall.

däggdjur, Mammalia, klass ryggradsdjur med ca 5 400 nu levande arter.

place`ringskort subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: plac-er-ings--kort-et

place`ringsobjekt subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: plac-er-ings--ob-jekt-et

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

Moldavien, stat i sydöstra Europa.