predikan ’kungöra’, ’(lov)prisa’, ’berätta’), i allmän betydelse tal med religiöst eller moraliskt innehåll, ofta framfört inom en gudstjänst.

predikativ, verbbestämning som anger vad någon är eller blir.

predikat är en satsdel.

predikat, språkvetenskaplig term som tillsammans med termen subjekt har övertagits från filosofin.

predikatsfyllnad, annan term för bundet predikativ.

predikatlogik, den mest grundläggande delen av modern logik, omfattande dels ett språk eller en språkram inom vilken många vetenskapliga teorier kan formaliseras, dels en deduktiv apparat för bevisföring inom detta språk.

Predikaren, latin Ecclesiastes, en av vishetsböckerna i Gamla Testamentet med en pessimistisk livssyn: allt är nära nog meningslöst, allt går sin givna gång, det finns ingen rättvisa och människan har ingen glädje av någonting.

predi´ka verb ~de ~t ORDLED: pre-dik-ar SUBST.: predikande

rabbin är en religiös ledare för en judisk församling.

predikativ sägs en logisk eller matematisk teori vara i vilken inga impredikativa definitioner eller principer förekommer.