2splitt`ra subst. ~n splittror ORDLED: splittr-an

1splitt`ra verb ~de ~t ORDLED: splittr-ar SUBST.: splittrande, splittring

Frankrike är ett av Europas största länder.

nordamerikanska frihetskriget, det krig 1775–83 genom vilket de brittiska kolonierna på den nordamerikanska kontinenten (utom Kanada) frigjorde sig och bildade USA.

nationalism, tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende.

Hitler, Adolf, född 20 april 1889, död 30 april 1945, tysk politiker (nazist), rikskansler från 1933, statschef från 1934.

fission, kärnklyvning, atomklyvning, process i vilken tunga atomkärnor som uran och plutonium splittras, vanligen i två fragment, det ena litet tyngre än det andra.

stormaktstiden kallas en period i Sveriges historia, framför allt på 1600-talet, när Sverige var ett betydande rike i Europa.

reformationen, process inom kristendomen som ursprungligen var avsedd att reformera kyrkan men som i stället medförde en brytning med påvekyrkan och uppkomsten av nya kyrkobildningar.

splitt`rare subst. ~n äv. splittrarn, plur. ~, best. plur. splittrarna ORDLED: splittr-ar-en