stress, inom psykologisk, medicinsk och allmänbiologisk vetenskap de anpassningar i kroppens funktioner som utlöses av fysiska eller psykiska påfrestningar, stressorer (stressfaktorer).

stressor, påfrestning som framkallar de kroppsliga och psykiska reaktioner som sammanfattas i benämningen stress.

stresshormoner, traditionell benämning på främst noradrenalin, adrenalin och kortisol, vilka frisätts från sympatiska nervterminaler, binjuremärgen respektive binjurebarken i samband med stress.

posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (posttraumatic stress disorder), psykisk störning som kan drabba personer som utsatts för en traumatisk händelse långt utöver vanliga mänskliga erfarenheter.

stress subst. ~en ORDLED: stress-en

fortplantning, förökning, reproduktion, alstrandet av avkomma – de levande organismernas främsta kännemärke.

stressulcus, ytlig sårbildning i magsäckens slemhinna (mera sällan i tolvfingertarmen) i samband med allvarliga skador och sjukdomstillstånd.

stressfraktur, insufficiensfraktur, benbrott orsakat av upprepad överbelastning, till exempel så kallad marschfraktur i ett mellanfotsben eller fraktur genom skenbenet hos långdistanslöpare.

stressinkontinens, en form av urininkontinens, se inkontinens.

stresspolycytemi, pseudopolycytemi, en form av polycytemi.