substitue´ra verb ~de ~t ORDLED: sub-stitu-er-ar SUBST.: substituerande, substituering; substitution

alkoholer, äldre namn karbinoler, organisk-kemisk ämnesklass kännetecknad av närvaron av en eller flera hydroxylgrupper (OH-grupper), bundna till kolatomer.

variabel, i matematiken storhet som tänks variera.

jonbytare, fast material uppbyggt av rymdnätsjoner, som bildar ett skelett med hålrum och genomgående kanaler, i vilka motjoner och oladdade molekyler kan passera.

Markovnikov, Vladimir Vasiljevitj, 1838–1904, rysk kemist, professor i Kazan 1870–71, i Odessa 1871–73 och i Moskva 1873–93.

stereokemi, läran om molekylers struktur i tre dimensioner och därav betingade kemiska och fysikaliska egenskaper.

malonsyra, CH ₂(COOH) ₂, dikarboxylsyra som används för framställning av barbiturater (sömnmedel).

elimination, avlägsnande, bortskaffande. inom matematiken en metod att lösa ekvationssystem.

karnitin, en substituerad fettsyra som finns i hög koncentration i muskelvävnad och som krävs för transporten av långkedjiga fettsyror i cellens mitokondrier.

granater, granatgruppen, grupp bergartsbildande silikatmineral (nesosilikater) tillhörande det kubiska kristallsystemet.