su´bstantiv, ordklass som typiskt omfattar benämningar på konkreta referenter som varelser (räv), föremål (penna), platser (torg) och material (plast) men också på abstrakta referenter som tider (vecka), händelser (förlust), tillstånd (sorg), egenskaper (trötthet) och relationer (likhet). I flekterande språk kan substantiv ofta böjas i genus, numerus och kasus. Inte sällan anger samma böjningssuffix värden inom mer än en kategori. I latinska puella-m 'flicka' anger suffixet samtidigt singularis och ackusativ. Svenskans substantiv böjs i numerus, species (bestämdhet) och kasus med separata böjningssuffix i den nämnda ordningen: bil- (stam) -ar (pluralsuffix) -na (bestämdhetssuffix som böjs i genus och numerus) -s (genitivsuffix). Substantivet är huvudord i en nominalfras och tar som sådant olika bestämningar (attribut): "alla de andra fina minnena av min faster från den tiden".– Jämför nomen.
2010-03-16 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/substantiv Kopiera källangivelse
