Det viktigaste instrumentet är härvid flyktingkonventionen (1951) och tilläggsprotokollet (1967). Genom stora biståndsprogram söker flyktingkommissarien finna varaktiga lösningar på flyktingars problem, till exempel genom frivilligt återvändande eller bosättning i asylländer. Sedan 1990-talet har verksamheten alltmer inriktats på att förhindra uppkomsten av flyktingsituationer.