toppkonstans
toppkonstans, förhållandet att bergstoppar och bergsplatåer inom ett geografiskt område på ett ungefär når ett gemensamt plan, som kan vara antingen horisontellt eller lutande.
Detta antyder att de är rester av en tidigare sammanhållen erosionsyta. T.ex. är topphöjderna i nordöstra Småland och sydvästra Östergötland rester av det subkambriska peneplanet, som här når mellan 200 och 300 m ö.h.
Information om artikeln
Källangivelse