Den erövrade befolkningen delades in efter sin religion. Samtliga kristna, oavsett språk, räknades som en nation, kallad Rum. Patriarken svarade inför sultanen för sina trosanhängare. Den ortodoxa kyrkan blev därmed en del av den turkiska statsapparaten. Samtidigt var kyrkan den viktigaste institutionen för grekisk kultur och utbildning. Alla kristna betalade en huvudskatt (haraç). De var förbjudna att bära vapen och därmed undantagna från militärtjänst. I stället erlades en särskild skatt (cizye).

Fram till 1700-talet valdes en del kristna

(78 av 557 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Dick Harrison
  • Kenneth Nyström
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Turktiden (1460–1829). http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/grekland/historia/turktiden-1460-1829