Frankrike, stat i Västeuropa; 551 700 km2, 66,3 miljoner invånare (2024). Frankrike har lång kust mot Atlanten, Engelska kanalen och Medelhavet samt landgräns

(23 av 151 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Inledning

Frankrike består av lågland i norr och väster medan centrala och östra Frankrike är bergigt. Alperna sträcker sig in i östra

(21 av 144 ord)

Administrativ indelning

Administrativt är det franska huvudlandet indelat i 13 regioner inklusive Korsika som

(12 av 81 ord)

Natur

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Längs Frankrikes gränser reser sig ett antal bergsområden: Pyrenéerna i söder, Alperna, Jurabergen och Vogeserna i öster. Höglandsområden finns dessutom i det inre av södra Frankrike (Centralmassivet), i Bretagne och Normandie i nordväst (Armorikanska massivet) samt i nordöst (Ardennerna).

Centralmassivet (Massif Central) är den mest

(45 av 318 ord)

Klimat

Större delen av Frankrike har ett varmtempererat, fuktigt klimat. Ungefär två tredjedelar av landet (de norra, västra och centrala delarna) präglas starkt av de från Atlanten inträngande lågtrycken.

Nordvästra Frankrike har det mest maritima

(34 av 237 ord)

Växt- och djurliv

Frankrikes natur präglas av atlantkusten i väster, de snöklädda Pyrenéerna i söder, Alperna och Jurabergen i öster och Medelhavet i sydöst. Centralmassivet utgör ett välkommet avbrott i den annars starkt uppodlade franska landsbygden och den bergiga ön Korsika i Medelhavet sydöst om det franska fastlandet bjuder på ett stycke unik natur.

I östra Frankrike bildar Europas högsta berg Mont Blanc och en mängd stora glaciärer ”Europas tak”. Strax söder därom ligger landets äldsta nationalpark, Vanoise, som gränsar till den italienska

(80 av 734 ord)

Naturskydd

I Frankrike fanns 2012 nio nationalparker, ett 50-tal regionala nationalparker (mest skydd

(12 av 57 ord)

Befolkning

Frankrikes genomsnittliga befolkningstäthet är 123 invånare per km2. Omkring en femtedel av invånarna bor i Paris storstadsområde. Andra tättbefolkade områden är regionerna Nord–Pas-de-Calais vid gränsen till Belgien, Alsace i öster, Haute-Normandie kring Seines nedre lopp, Loiredalen och i södra delen av landet Côte d’Azur samt områdena kring storstäder som Lyon, Marseille och

(52 av 375 ord)

Språk

Franska är det officiella och helt dominerande språket. Det finns många språkliga minoriteter, vilka dock får betecknas som fullt tvåspråkiga och minskningen av antalet modersmålstalande har accelererat. Bland de

(29 av 203 ord)

Religion

Genom Klodvigs dop i Reims år 496 övergick frankerna till kristendomen i den romerska rikskyrkans form, och merovingerna blev ivriga beskyddare av kyrkan. Klostren blev centra för en kultur där det kristna och det antika arvet förenades. I Bretagne fanns sedan 400-talet en keltisk kyrka (flyktingar från det av anglosaxarna invaderade Britannien) med egna sedvänjor. Det fanns också en irisk mission på fastlandet; så t.ex. grundades klostren Luxeuil och Corbie av iriska munkar.

Den karolingiska tiden ledde till en förnyelse

(80 av 752 ord)

Utbildning

Allmän skolplikt infördes i Frankrike på 1880-talet, i en politiskt orolig period med motsättningar mellan radikala republikaner och konservativa krafter. Den katolska kyrkan hade vid denna tid monopol på utbildningen. Utbildningsminister Jules Ferry skapade genom sina skollagar (1881–82) en statlig, konfessionslös skola för att förankra det nya republikanska idealet. Konfessionslöshetsprincipen (laïcité) är fortfarande mycket stark vilket yttrat sig i t.ex. 2004 års lag mot provocerande religionsyttringar (bl.a. den muslimska sjalen) i statliga skolor. Förutom den statliga skolan finns det en

(80 av 641 ord)

Sociala förhållanden

Den franska arbetsmarknaden bestod 2008 av 28,8 miljoner personer. Av dessa var fler än 3 miljoner arbetssökande. Minimilönen, SMIC (salaire minimum de croissance), uppräknas varje kvartal av staten utan inblandning av arbetsmarknadens parter. I januari 2010 fick drygt 3,2 miljoner löntagare SMIC, som då uppgick till 1 343 euro per månad. I början av 2000-talets första decennium gjordes ett försök att införa generell 35-timmars arbetsvecka, men 2008 reformerades arbetstidslagstiftningen åter och arbetstiden regleras nu i kollektiva avtal på arbetsplatserna. År 2009 arbetade fransmännen

(83 av 715 ord)

Mynt

Den omfattande merovingiska privatmyntningen med ca 2 000 kända personnamn och ca 900 myntorter avlöstes under 700-talet av ett centralstyrt myntsystem. Från 790-talet fungerade den karolingiska denaren som ett riksmynt för hela det karolingiska väldet och blev grundläggande för

(39 av 268 ord)

Näringsliv och ekonomi

Det franska näringslivet kännetecknades länge av en ganska långsam industrialisering och ekonomisk utveckling jämfört med de övriga västeuropeiska länderna. Ända fram till andra världskriget var jordbruket den största näringsgrenen. Därefter har Frankrike raskt blivit

(34 av 242 ord)

Jordbruk

Omkring 53 procent av landets yta är brukbar jord. Jordbruket, tillsammans med fiske och skogsbruk, sysselsätter 2 procent av arbetskraften. Jordbruket skiljer sig en hel del över landet. Grovt sett kan åtta olika jordbrukslandskap urskiljas:

1) Parisbäckenets öppna landskap med stora enheter inriktade på intensiv spannmålsproduktion;

2) de östliga delarna med mer skog

(53 av 374 ord)

Skogsbruk

Omkring 29 procent av landets yta är täckt av skog. De skogrikaste områdena finns i landets östra delar (Champagne-Ardenne och Lorraine) och i de sydvästra, med de tallplanterade sandhedarna i Les Landes

(32 av 224 ord)

Fiske

Frankrike är en av Europas största fiskenation. Den franska fiskeflottans totalfångst var 2010 cirka 426 000 ton, varav

(18 av 118 ord)

Råvarutillgångar

Under de senaste tjugo åren har Frankrikes mineralsektor förändrats från en kombination av produktion och förädling till nästan enbart förädling. Landet har ganska varierande mineraltillgångar och mineralsektorn

(27 av 186 ord)

Energiförbrukning

Den samlade energikonsumtionen per capita ligger på en medelhög nivå jämfört med övriga Europa. Fördelningen mellan olika energikällor är, för EU-länderna, tämligen unik. Kärnenergiutbyggnaden, Europas mest

(26 av 185 ord)

Industri

Frankrike är ett av världens främsta industriländer, med en mycket varierad produktion som präglats av en allt större betoning på verkstadsprodukter. De viktigaste branscherna är livsmedelsindustri, elektrisk industri samt transportmedelsindustri. Tillverkning av kläder och textilvaror, pappersartiklar, metallprodukter och stål har av tradition varit en betydande del av landets industri, men under 00-talet har dessa branscher minskat i

(57 av 402 ord)

Utrikeshandel

Frankrike är Europas näst största totalexportör och dess tredje största importör, men ändå

(13 av 92 ord)

Turism och gastronomi

Sedan många år är Frankrike världens största turistland vad avser utländska besökare; årligen besöks landet av ca 80 miljoner utländska besökare. De flesta kommer från närliggande länder inom EU: Storbritannien (15 %), Tyskland (13 %), Italien (8 %), Nederländerna (7 %) och Spanien (6 %). Ca 700 000 besökare om

(50 av 312 ord)

Transporter

(1 av 1 ord)

Järnvägar

Frankrike har Europas största järnvägsnät, 29 239 km (2008). Näst schweizare och österrikare åker fransmännen mest tåg

(17 av 114 ord)

Vägar

Det franska vägnätet omfattade 2008 1 miljon km. De franska motorvägarna

(11 av 30 ord)

Sjötransporter

Frankrike har också Europas största system av kanaler, men detta är

(11 av 33 ord)

Flygtrafiken

Paris har med sina tre storflygplatser Charles-de-Gaulle, Orly och Le Bourget

(11 av 21 ord)

Massmedier

Dagens franska medielandskap kännetecknas av ett starkt statligt inflytande. Det har sina rötter i efterkrigstiden, när staten gick in och reglerade en industri som tappat trovärdighet på grund av sitt samarbete med den tyska ockupationsmakten.

(35 av 249 ord)

Internet och mobiltelefoni

Närmare 80 % av hushållen har tillgång till internet, och tillgången ökar kraftigt i takt med att allt fler kopplar upp sig via mobilt bredband.

(25 av 165 ord)

TV och radio

Experiment med TV-sändningar började redan 1931 och den första TV-kanalen (TF 1) startade 1948. Radiosändningar började 1922.

Vid andra världskrigets slut

(21 av 138 ord)

Dagspress och magasin

Den nationella dagspressen har länge befunnit sig i kris, trots stora statliga subventioner som 2014 uppgick till drygt 400 miljoner euro. Orsakerna är bl.a. dåligt utvecklad distribution och konkurrens från

(30 av 210 ord)

Historik dagspress

Som Frankrikes första dagstidning räknas den 1631 etablerade Nouvelles ordinaires de divers endroits. Den konkurrerades redan efter några månader ut av La Gazette, som efter kort tid fick kungligt privilegium och under namnet La Gazette de France blev officiellt organ för utrikesdepartementet.

Frankrikes första dagliga tidning, Le Journal de Paris (grundad 1777), möttes med misstro

(55 av 389 ord)

Bok- och förlagsväsen

Före införandet av boktrycket på 1400-talet kopierades texter för hand i klostren och från 1200-talet även av bokhandlare som var anslutna till universiteten och vilkas verksamhet första gången fastlades i ett reglemente 1259. Boktryckarkonsten infördes i Frankrike av tre tyskar, Michael Friburger, Martin Crantz och Ulrich Gering, som kom till Paris 1469. Den första bok som trycktes i Paris (Sorbonne) var ”Lettres de Gaspard de Bergame” (1470). Det första större franska tryckeriet kombinerat med bokhandel skapades

(76 av 539 ord)

Statsskick och politik

(1 av 1 ord)

Statsskick

Frankrikes författning, allmänt kallad femte republikens författning, utarbetades 1958 sedan general Charles de Gaulle bildat regering efter militärrevolten i Algeriet i maj. Den antogs i en folkomröstning med 80 procent jaröster. År 1962 infördes, likaledes genom folkomröstning, direktval av presidenten.

Frankrikes statsskick är parlamentariskt med stark presidentmakt. Parlamentet består av två kamrar, den direktvalda nationalförsamlingen med 577

(57 av 396 ord)

Politiska partier

De franska politiska partierna är i hög grad sammanslutningar kring enskilda politiker och agerar som deras kampanjorganisationer liknande andra politiska system med enmansvalkretsar. I Frankrike finns inget partistöd. Finansieringen kommer utifrån och är ofta knutna till personer snarare än partier.

Gaullistpartiet, från 1976 benämnt Samling för republiken (Rassemblement pour la république), var ursprungligen ett nationellt inriktat, socialt progressivt borgerligt parti, öppet för statlig styrning i ekonomin (jämför gaullister). Efter de Gaulles död förvandlades det till ett allmänkonservativt parti. Åsiktsmässigt skilde

(80 av 569 ord)

Politik

Inför presidentvalet 2017 tillkännagav den tidigare presidenten Nicolas Sarkozy att han siktade på en återkomst. Men när Republikanerna i november höll primärval blev han utslagen i första omgången. Den avgörande omröstningen stod mellan de tidigare båda premiärministrarna François Fillon och Alain Juppé, varvid Fillon vann. Denne blev dock endast trea i presidentvalet med 20 procent av rösterna.

Efter att president François Hollande meddelat att han inte ställde upp för omval avgick premiärminister Manuel Valls för att ställa upp i Socialistpartiets

(80 av 779 ord)

Rättsväsen

Den franska rättsordningen tillhör världens stora rättssystem. Den har utövat och utövar fortfarande ett starkt inflytande på rätten i en rad länder, i första hand i de f.d. franska kolonierna utanför Europa men även i Belgien, Luxemburg, Spanien, Portugal och i de latinamerikanska länderna.

Före 1789 års revolution saknade Frankrike en

(51 av 360 ord)

Försvar

Frankrike ingår i NATO och är en kärnvapenmakt. År 1966 avbröt Frankrike formellt sin medverkan i NATO:s militära struktur. Ett omfattande och ökande samarbete med NATO förekommer dock. År 1989 upprättades ett permanent sekretariat i Paris och en gemensam brigad grupperades i Tyskland. Under efterkrigstiden har en armékår (50 000 man) varit stationerad i Tyskland och en brigad (2 700 man) i Berlin. Dessa enheter lämnade 1994 Tyskland.

År 1996 beslöts att Frankrike åter skulle delta i

(77 av 530 ord)

Mänskliga rättigheter

De grundläggande fri- och rättigheterna respekteras, dock med undantag. Frankrike har inte undertecknat Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och landet erkänner

(23 av 162 ord)

Litteratur

(1 av 1 ord)

Medeltiden

Den äldsta bevarade litteraturen på franska är från 800-talet och utgörs av religiösa texter översatta från latin. Först med den fullt utvecklade feodalismen på 1000-talet uppstod mer betydande originaldiktning. Eposet var den viktiga genren. Äldst är eposen om krigsdåd, chansons de geste. Flera av dem har Karl den store som centralgestalt, andra greven Vilhelm av Toulouse. Mästerverket,

(57 av 403 ord)

Renässansen

Med Ludvig XI (regent 1461–83) stabiliserades det politiska läget i Frankrike. Inflytandet från den italienska renässansen var tydligt. Les rhétoriqueurs (verksamma 1450–1520) drev formkulten långt. Clément Marot sökte

(28 av 198 ord)

Barock och préciosité

Religionskrigen skärpte motsättningarna i samhället och satte sin prägel på litteraturen. Hugenotten Guillaume du Bartas skrev kristna epos, t.ex. ”La Sepmaine, ou Création du monde” (’Veckan, eller världens skapelse’, 1578), och

(31 av 215 ord)

Franskklassicismen

Salongerna hade som mål förfining av sederna och rening av språket. Kravet på ett mer tuktat språk – som innebar en brytning med renässansens ideal, det rika språket – framfördes också utanför salongerna, av bl.a.

(35 av 250 ord)

Upplysningen

Under 1700-talets första hälft slog de idéer igenom som utvecklats av Descartes och hans efterföljare. Grundtanken var att människan i kraft av sitt förnuft kan skapa en bättre värld och nå personlig lycka. Sekulariseringen var nu ett faktum. Litteraturen fick till uppgift att föra ut upplysningsidéerna; viktiga

(47 av 332 ord)

Förromantik och nyklassicism

Vid mitten av 1700-talet visade sig en reaktion mot förnuftstron och mot klassicismens absoluta smakbegrepp. Borgarklassen hade vuxit till i styrka och med den tron på individen. Montesquieu hävdade i ”Om lagarnas anda” att ett folks samhälle och moral

(39 av 274 ord)

1800-talet

Den lyriska och den psykologiska romanen, representerad av bl.a. Madame de Staël, Chateaubriand och Benjamin Constant, kan sägas utgöra den första av 1800-talsromanens stora etapper. Kring 1820 kom den franska romantikens relativt sena genombrott. Romantikerna ville nå djupare insikter än sina föregångare, ville i fria och experimentella former vara visionära och gestalta livets förvirrande mångfald. Genom myter och symboler, och med hjälp av fantasin, skulle man skaffa sig djup kunskap om en värld som betraktades som en levande organism. Romantiken

(80 av 709 ord)

1900-talet

Parnasslyrik, realism, naturalism och symbolism dominerade alltså det sena 1800-talet, och var i mycket kronologiskt parallella. Kring sekelskiftet hade naturalismen spelat ut sin roll. 1900-talet kom att karakteriseras av en väldig mångfald, olika ”ismer” vilka ofta var svåra att skilja åt. Detta sammanhängde med att författarna mer än tidigare sökte det specifika personliga uttryck som skulle göra rättvisa åt den egna verklighetstolkningen. De båda världskrigen, upptäckten av det omedvetnas betydelse, övertygelsen att språk och verklighet ej så väl svarar mot

(80 av 578 ord)

Drama och teater

(1 av 1 ord)

Medeltiden

I absidernas ljusdunkel i de romanska klosterkyrkorna föddes det franska dramat, vars språk till en början var latin. Förutsättningarna fanns i liturgins växelsånger vid de stora kristna högtiderna påsk och jul. Under 900-talet infördes s.k. troper som en dramatisk kommentar till mässan. De kom snart

(45 av 321 ord)

Renässansen

Med humanisternas fördjupade studium av antika texter i början av 1500-talet började skillnaden bli tydlig mellan det senmedeltida franska

(19 av 134 ord)

Franskklassicismen

1600-talet innebar ett gyllene århundrade för fransk dramatik. Blomstringen ägde rum främst i Paris och sammanföll med förra hälften av Ludvig XIV:s regeringsperiod, som redan i det yttre präglades av en påtaglig teatralitet i det stränga hovceremonielet. Ett rikare parisiskt teaterliv hade dock etablerats redan omkring 1630.

Före denna tidpunkt hade publiken varit nästan uteslutande manlig,

(56 av 403 ord)

Upplysning och romantik

En viss förnyelse genomgick det franskklassiska dramat under förra hälften av 1700-talet då Voltaire började skriva för scenen. Från debuten 1718 med en Oidipustragedi till sin död 1778, då han just bevittnat uppförandet av sitt sista sorgespel ”Irène”, skrev han tjugo skådespel. Voltaires styrka låg i hans vilja att göra scenen till ett forum för moralfilosofisk idédebatt, inte minst kring teman som

(62 av 442 ord)

Borgerlig realism

Det rika teaterutbudet i Paris ledde under 1800-talets förra hälft till en efterfrågan på en ny repertoar. Unga dramatiker

(19 av 129 ord)

Naturalism och symbolism

En målmedveten strömning som den franska naturalismen i slutet av 1800-talet önskade självfallet reformera denna problemdramatikens habila realism. I enlighet med Taines tes om arvets, miljöns och den historiska situationens avgörande betydelse krävde Zola

(34 av 232 ord)

1900- och 2000-talet

Från det sena 1800-talets djärva scenkonstnärliga experimenterande går en oavbruten, bärkraftig regitradition via Jacques Copeau, som 1913–19 utformade ett nyansrikt ensemblespel på Théâtre du Vieux Colombier, över till hans lärjungar Louis Jouvet och Charles Dullin. I utsökta tolkningar underkastade sig Jouvet textens tyranni, medan Dullin lade tonvikten vid uttryckskraften hos den pantomimiska aktionen. Regitraditionen löper vidare till Dullins lärjunge Jean-Louis Barrault, som försökte realisera Artauds teaterteorier i en totalteater där dock pantomimens koreografiskt uttänkta rörelseschema dominerade. Räckan av nydanande regissörer fortsätter

(81 av 732 ord)

Film

Frankrike har tillsammans med USA stått i centrum för utvecklingen av

(11 av 67 ord)

Pionjäråren

Inte den första men den både tekniskt och konstnärligt mest banbrytande filmvisningen inför en betalande publik ägde rum 28 december 1895 i restaurangen Grand Café i Paris. Bröderna Louis och Auguste Lumière demonstrerade då sin uppfinning, Kinematografen

(37 av 263 ord)

Mellankrigstiden

Under första världskriget försvagades Frankrikes filmindustri ekonomiskt och landet förlorade sin världsdominans. Samtidigt blomstrade experimentfilmen på alternativa biografer och filmstudior, bl.a. dadaisten Marcel Duchamp (”Anémic cinéma”, 1926) och surrealisterna Luis Buñuel och Salvador

(33 av 232 ord)

Ockupationstid

Den tyska ockupationen under andra världskriget drev en del regissörer som Jean Renoir i

(14 av 95 ord)

Efterkrigstiden

Efterkrigstiden blev ekonomiskt svår, och 1946 inrättade regeringen Centre National de la Cinématographie (CNC), som bl.a. skulle finansiellt stödja både spel- och dokumentärfilm. Jean Renoir arbetade endast sporadiskt i Frankrike, men Max Ophüls återvände till nya framgångar (”Kärlekens hus”, 1950) och poeten Jean Cocteau slog igenom med ”Skönheten och odjuret” (1946). Två thrillerregissörer med internationell framgång var Clouzot

(58 av 413 ord)

Cinéma du look och senare

1970-talets ekonomiska kris hämmade filmproduktion utan kommersiell bärkraft och producerade en ny fransk filmgeneration med ett postmodernt filmspråk inspirerat av reklam, musikvideor och modefotografi: le cinéma du look. Banbrytande var Jean-Jacques Beineix romantiska gangsterdrama

(34 av 241 ord)

Fotografi

Många av de mera betydande tidiga uppfinningarna inom fototekniken gjordes av fransmän. Nicéphore Niepce framställde 1826 världens första fotografi, och 1839 presenterade L.J.M. Daguerre dagerrotypin. Senare samma år förvärvade

(29 av 207 ord)

Konst

För Frankrikes äldsta konst, se grottkonst, keltisk konst, merovingisk konst och

(11 av 13 ord)

Medeltiden

Redan i början av 1100-talet blev Frankrike ett av de mest betydande länderna i fråga om kyrklig konst, och när den gotiska stilen vid seklets slut började prägla även bildkonsten blev Frankrike Europas ledande land även på detta område. Den ställningen förstärktes under 1200-talet, och när Italien under 1300-talet övertog ledningen inom bildkonsten fortsatte den franska konsten att fungera som föredöme i Västeuropas övriga länder. Även den realistiska strömningen i Västeuropas 1400-talskonst hade sin utgångspunkt i Frankrike, närmare bestämt i

(80 av 843 ord)

Renässans, barock och rokoko

Tre tydliga bildtraditioner fanns i Frankrike kring år 1400: den provensalska med rötter i italienskt trecento, den gotiska, som utvecklats främst i Paris, och den nederländsk-burgundiska, som efter hand fick allt större inflytande i centrala Frankrike. Den sköna realism som Claus Sluter utvecklat i Dijon fick rik efterföljd i franska gravmonument, med en kulmination i monumenten i Brou (i Bourg-en-Bresse) och Saint-Denis. Men motsvarande tendens visade sig också i bokmåleriet, bl.a. i tideböcker för hertigen av Berry, utförda troligen i

(80 av 1360 ord)

Nyantik, realism och romantik

Ett helt nytt förhållande till den klassiska antiken utvecklades under 1700-talets sista decennier främst i arkitekturen, men också inom bildkonsten, där J.L. David inledde den stränga nyantiken med målningar ur det gamla Roms historia. David blev med franska revolutionen politiskt ledande inom konstlivet. Vid sidan av historiska

(47 av 330 ord)

Friluftsmåleri och impressionism

Med andäktig idealism skildrade J.-F. Millet den enkla lantbefolkningens mödosamma vardag. Hans verk skiljer sig i form från den omedelbara verklighetsskildring som gör sig alltmer gällande efter 1860, bl.a. i friluftsmåleriet, med landskapsmålare som Eugène Boudin och J.B. Jongkind. De senare spelade en roll för den unge Claude Monet, som tagit

(51 av 359 ord)

Tidigt 1900-tal, modernism

Det var främst i Frankrike som 1900-talets modernism först utvecklades. Primitivismen hos Gauguin och färgsystematiken hos Seurat återkommer hos fauvisterna, som framträdde 1905 med ett subjektivt färgstarkt och dekorativt måleri. Till dem hörde André Derain, Raoul Dufy, Georges Rouault, Maurice de Vlaminck och Albert Marquet, samt Henri Matisse, vars konst kom att få ett vidsträckt inflytande över yngre måleri världen över. Georges Braque hörde till dem, men kom några år senare, tillsammans med Picasso, att utveckla kubismen med viktiga utgångspunkter

(80 av 572 ord)

Tecknade serier

Den franska marknaden för tecknade serier präglades länge av enklare skämt och äventyr anpassade för en barnpublik. En stark belgisk dominans utövades via de franskspråkiga serierna i tidningarna Spirou och Tintin.

Under 1960-talet började en aktiv seriekritik ta form, med stöd från flera av nya vågens filmregissörer. Parallellt med popkonstens utforskningar av populärkulturen uppträdde ”popserier”

(55 av 392 ord)

Konsthantverk

Det franska konsthantverket var under renässansen starkt beroende av Italien, varifrån konstnärer och hantverkare inkallades. Först med barocken nådde det självständighet för att under Ludvig XIV utvecklas till en överdådig representationskonst, där förhärligandet av kungen och kungamakten upphävde alla kostnadsgränser. De kungliga slotten, i första hand Versailles, försågs under ledning av arkitekten och målaren Charles Le Brun med en inredning av makalös

(62 av 437 ord)

Arkitektur

För Frankrikes äldsta arkitektur, se karolingisk arkitektur.

(7 av 7 ord)

Det romanska skedet

I områden som Akvitanien, Alsace, Auvergne, Burgund, Île-de-France, Normandie och Provence utvecklades under det romanska skedet olika traditioner inom kyrkoarkitekturen. Samtidigt utövade den andra och den tredje klosterkyrkan i Cluny ett likriktande inflytande på arkitekturen i olika delar av landet, framför allt i Burgund.

(44 av 311 ord)

Det gotiska skedet

Den gotiska arkitekturen framträdde i Frankrike först i Île-de-France, och betecknande är att stilen fick sitt genombrott i klosterkyrkan Saint-Denis, som sedan merovingisk tid var de franska kungarnas gravkyrka. Den nya stilen hade sina förutsättningar i ribbvalvet,

(37 av 261 ord)

Renässansen

Den franska arkitekturen överskuggades efter 1400-talets mitt av den italienska, men ur de nära kontakterna mellan länderna grundlades tidigt en egen, fransk renässanstradition. I kungamaktens slottsbyggen under 1500-talets förra hälft förenades italiensk teori och form med franskt hantverk och bostadsskick. I Loiredalen uppfördes Amboise, Blois, Chambord och Fontainebleau. Ur medeltidens borgtradition frigjordes här gradvis det mot ljus och landskap öppna, komfortabelt inrättade palatset, regulariserat genom klassicismen i plan och yttre form. Att

(72 av 511 ord)

1700- och 1800-talen

Akademin och dess skola dominerade 1700-talets och 1800-talets arkitektur på ett sätt som, trots omorganisation efter revolutionen 1789, innebar en stark kontinuitet. Frankrikes anseende som Europas främsta arkitektnation vilade i hög grad på akademins auktoritet. Viktig i det perspektivet var kopplingen till Rom, dit de främsta arkitekterna sändes för fleråriga vistelser.

Kring 1700-talets mitt bröts en förfinad utveckling av palatstraditionens plan och rum, där rokokons interiörkonst skapades, mot mer elementära formegenskaper, inspirerade av akademielevernas möten med antiken. Även den grekiska

(80 av 582 ord)

Modernism och nymodernism

Sekelskiftets olika förnyelsetendenser omsattes i suggestiv form av schweizaren Le Corbusier, i en mängd storskaliga omvandlingsprojekt för Paris från 1920-talet och framåt. Hans utförda verk stannade i mindre skala, bl.a. några estetiskt experimentella, kubistiskt drivna 20-talsvillor i Paris med omnejd. I enstaka fall, som i Pessac nära

(47 av 335 ord)

Trädgårdskonst

Genom den översättning till franska som Karl V 1373 lät göra av Petrus Crescenzius tolkning av romersk trädgårdsteori, ”Opus ruralium commodorum”, anses han ha introducerat trädgårdskonsten i Frankrike. Hans egen trädgård bestod av för medeltiden typiska separat inhägnade trädgårdskvarter, omgivna av vingårdar och fruktträdgårdar.

Genom fälttåg till Italien i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet kom fransmännen i nära kontakt med den italienska renässansträdgården, och italienska konstnärer fördes till Frankrike för att bl.a.

(74 av 524 ord)

Musik

(1 av 1 ord)

Klassisk musik

De äldsta spåren av en speciellt fransk musik finns i den gregorianska sången, vars s.k. standardrepertoar fick sin slutliga form på fransk mark. Frankrikes religiösa centra spelade också en viktig roll för nya liturgiska sångformer som trop och sekvens. De sydfranska troubadours och de nordfranska trouvères gav under 1100- och 1200-talen tidiga exempel på noterad världslig vokalmusik i sina kärlekssånger. Inom kyrkomusiken utvecklades flerstämmigheten till sin första blomning av Notre-Dame-skolan i Paris med mästare som Leoninus och Perotinus. Ars nova

(80 av 730 ord)

Folkmusik

Fransk folkmusik började kartläggas vid mitten av 1800-talet. Folkmusiken är i

(11 av 49 ord)

Populärmusik

Den franska vistraditionen av modernt snitt har sina rötter i 1700-talets vaudevillesånger och folkliga romances och i t.ex. Pierre Jean de Bérangers satiriska 1800-talsvisor. Genren blev till kabarévisa i slutet av 1800-talet och företräddes under den tidigare delen av 1900-talet av artister som Maurice Chevalier, Charles

(46 av 327 ord)

Dans

Den franska landsorten är rik på egenartade, åldriga lokala folkdanser, rester av gångna tiders många invandrarfolks kulturer. Fransk förfinad smak präglade västvärldens sällskapsdans, vars växlande moderiktningar

(26 av 184 ord)

Folkkultur

Frankrikes folkkultur utgår från ett för hela landet gemensamt keltiskt (galliskt) substrat. De kulturella inflytanden som blev en följd av invasioner vid skilda tidpunkter från angränsande områden (av romare och britanner, av visigoter, franker, burgunder och andra germanfolk samt av nordiska vikingar), liksom förekomsten av ännu icke kulturellt assimilerade minoriteter i landets periferi (bretoner, basker, flamländare, tyskar m.fl.),

(58 av 413 ord)

Mat och dryck

För Frankrikes mattraditioner och vinframställning, se fransk mat och franska viner

(11 av 11 ord)

Förhistoria

Frankrike är det klassiska landet för utforskandet av de äldsta mänskliga kulturerna i Europa (paleolitisk tid). Fyndplatser där har ofta gett namn åt kulturer och perioder. Goda förutsättningar har funnits att göra stratigrafiska iakttagelser i grottor och på flodterrasser, bl.a. i Sommedalen. De äldsta spåren av människor kommer från fyndplatsen Vallonnet, en liten grotta vid medelhavskusten nära Menton, där jägare uppehållit sig under en värmeperiod för 900 000 (eller kanske 700 000) år sedan. Ett lika gammalt tillhåll för jägare vid en

(82 av 786 ord)

Historia

(1 av 1 ord)

Den romerska perioden

Efter det andra puniska kriget (218–201 f.Kr.) lade romarna under sig handeln med Sydfrankrike och började därtill visa politiskt och militärt intresse för området (jämför puniska krigen). Efter kriget mot allobrogerna på 120-talet f.Kr. etablerades provinsen Gallia

(37 av 264 ord)

Frankerriket

Merovingerna (486–751). Under de följande femtio åren lade Klodvig och hans närmaste efterträdare inom den merovingiska kungaätten grunden till ett frankiskt storrike från Nordsjön till Medelhavet genom att besegra burgunderna och visigoterna. Detta frankerrike var ingen enhetlig statsbildning. Det delades upprepade gånger mellan de merovingiska kungasönerna, vilket ledde till talrika brödrastrider med ständigt skiftande koalitioner.

Frankernas rike var ett glest befolkat, mestadels skogbevuxet land. Jordbruket var ytterligt primitivt och gav så låg avkastning att det krävdes stora jordagods för att

(80 av 1101 ord)

Capetingerna (987–1328)

De sista kungarna av den karolingiska ätten förlorade den direkta kontrollen både över riksinstitutioner som det frankiska krigsuppbådet och över stora delar av territoriet. En rad hertigdömen och grevskap uppnådde i praktiken fullständig självständighet gentemot kungen. Bland dem var Katalonien, Gascogne och Toulouse i söder, Anjou och Bretagne i väster, Normandie och Flandern i norr, Champagne och Burgund i öster. Med valet 987 av den frankiske hertigen Hugo Capet grundades en ny och som det skulle visa sig livskraftig kungadynasti.

Feodalismens

(81 av 1194 ord)

Huset Valois (1328–1589)

Filip IV:s tre söner regerade efter varandra men dog alla utan manliga arvingar. Deras äldre syster Isabella var gift med Edvard II av England, och hennes avkomlingar, främst den blivande Edvard III, kunde på Englands vägnar göra anspråk på den franska kronan. Detta var en huvudanledning till att man med hänvisning till den gamla frankiska (”saliska”) lagen uteslöt kvinnor från tronföljden. Med Filip VI (1328–50) gick kronan i stället över till huset Valois.

Hundraårskriget. Tvisten med de engelska kungarna

(79 av 1470 ord)

Huset Bourbon (1589–1789)

Henrik IV (1589–1610) hade skapat både inre och yttre fred. Under senare och mörkare tider lyste i folkets minne den gode kung Henriks dagar: då hade varje fransman en höna i sin gryta. Men de problem som lett till krigen var inte lösta. De religiösa frågorna stod ännu i förgrunden, särskilt sedan kungen börjat föra en utrikespolitik med udden mot de katolska stormakterna, Spanien och den habsburgske kejsaren. Den linjen kom att dominera fransk politik också under hans efterträdare Ludvig

(80 av 1315 ord)

Den stora revolutionen (1789–99)

Det första revolutionära steget togs på sommaren 1789, när generalständerna mot kungens vilja upphävde ståndsindelningen och ombildade sig till konstituerande nationalförsamling. (För en utförligare behandling av revolutionens bakgrund, förlopp med mera, se franska revolutionen.) Samtidigt gav omfattande oroligheter både i städerna och på landsbygden revolutionen en folklig prägel, som skulle komma att verka pådrivande på de mera försiktiga bland politikerna.

Nationalförsamlingen upphävde i augusti de

(65 av 458 ord)

Napoleontiden (1799–1815)

Sin maktställning som förste konsul kunde Bonaparte ytterligare förstärka i två omgångar: 1802 blev han konsul på livstid, och 1804 lät han sig krönas till kejsare som Napoleon I. Under dessa år förvärvade han också ett brett folkligt stöd åt sin regim. Till detta bidrog inte minst att han framgångsrikt avslutade kriget mot de sista återstående fienderna Österrike och Storbritannien genom frederna i Lunéville 1801 och Amiens 1802.

image/jpeg

Frankrike. Kröningen av Napoleon I i Notre-Dame i Paris ägde rum

(81 av 770 ord)

Reaktionärer och borgare (1815–48)

Den bourbonska restaurationen förde ärkerojalistiska grupper till makten. Ludvig XVIII (1815–24) omgav sig visserligen i början med moderata ministrar, men efter mordet 1820 på hertigen av Berry (Charles Ferdinand Berry), kungens brorson, fick politiken en alltmer reaktionär inriktning. Karl X (1824–30) gav adeln kompensation för dess förluster under revolutionen, en åtgärd som kostade skattebetalarna omkring en miljard franc. Kyrkan fick tillbaka

(61 av 434 ord)

Andra republiken (1848–52)

En provisorisk revolutionär regering med borgerliga republikaner och ett par arbetarrepresentanter, däribland Louis Blanc, utropade republiken och utlyste nyval med allmän rösträtt för män. För

(25 av 175 ord)

Andra kejsardömet (1852–70)

Napo­leon III inrättade en starkt auktoritär regim, som gavs sken av demokratisk öppenhet genom ett skickligt bruk av folkomröstningar. Dessa liksom valen till den lagstiftande församlingen kontrollerade kejsaren med hjälp av en trogen stab av mäktiga prefekter ute i landet. Europa gynnades nu av en allmän industriell och ekonomisk

(49 av 346 ord)

Tredje republiken (1870–1940)

En provisorisk regering fick som sin första uppgift att slutföra kriget med Preussen, och oenighet uppstod genast om hur detta skulle ske. De radikala grupperna ville bjuda fortsatt motstånd, men regeringens majoritet med Thiers i spetsen valde att underkasta sig Bismarcks villkor. Deras linje fick också ett indirekt stöd i valen på nyåret 1871, där monarkisterna med sitt fredsprogram vann en överväldigande seger. I fredsavtalet med Tyskland avstod Frankrike från Alsace och delar av Lorraine samt påtog sig att betala

(80 av 1606 ord)

Ockupation och befrielse (1940–44)

Hitlertyskland behöll den direkta kontrollen av hela norra och västra Frankrike. Vichyregimen härskade därmed endast över landets centrala och sydöstra delar samt över kolonierna i Asien och Afrika. Sedan

(29 av 203 ord)

Fjärde republiken (1946–58)

General de Gaulle tog efter befrielsen ledningen för en provisorisk regering. I en första folkomröstning på hösten 1945 beslöt fransmännen med överväldigande majoritet att skapa en ny författning, och en konstituerande nationalförsamling inkallades. För att pröva sin ställning erbjöd sig de Gaulle att avgå som provisorisk president. När inget av de stora partierna gav honom det stöd han hade väntat, lämnade han besviken det politiska livet och drog sig tillbaka

(70 av 498 ord)

De Gaulle och femte republiken

Charles de Gaulle fick nu tillfälle att genomdriva den författningsreform som han hade misslyckats med 1946. I femte republiken försköts makten från nationalförsamlingen till regeringen och framför allt till presidenten. General de Gaulle, som tillträdde presidentposten 1959, mötte till en början inget starkare motstånd, då de politiska partierna i honom såg den ende som kunde avveckla Algerietkriget. En valutareform lade grunden till ekonomisk styrketillväxt. De flesta av Frankrikes kolonier erhöll självständighet. Efter långdragna förhandlingar, flera revoltförsök av fransk militär i Algeriet

(81 av 652 ord)

Vänstern tar makten

Under 1970-talet präglades Frankrikes politiska liv i hög grad av vänsterns frammarsch. Socialistpartiet, där Mitterrand övertagit ledningen, förnyades och växte i styrka. År 1972 slöts vänsterunionen mellan socialistpartiet, kommunistpartiet med Georges Marchais som chef och

(35 av 243 ord)

Chirac och Sarkozy vid makten

År 1993 vann de borgerliga partierna en förkrossande majoritet i nationalförsamlingen och bildade regering. Vid presidentvalet 1995 besegrade sedan gaullistledaren Chirac socialisternas kandidat Lionel Jospin. Ett besparingsprogram, framlagt av den nye premiärministern Alain Juppé, utlöste samma år omfattande strejker.

Då Chirac 1997 utlyste nyval till nationalförsamlingen i förtid segrade vänstern, och socialistledaren Jospin blev premiärminister i det tredje så kallade samboendet (la cohabitation) mellan president och regering över blockgränsen. Vänsterregeringen prioriterade

(71 av 503 ord)

Politisk utveckling i stora drag

Maktväxlingen 1981 och återkommande perioder av påtvingad samverkan mellan en president och en regering av olika politisk färg har tonat ned den i västeuropeisk jämförelse ovanligt hårda konfrontationen mellan höger och vänster i Frankrike. En ytterligare orsak är att socialisterna trängt undan kommunisterna som ledande vänsterkraft. Varken högern eller vänstern ifrågasätter den liberala marknadsekonomin och de offentliga sociala trygghetssystemen. Ett växande internationellt beroende har också alltmer dragit gränser för olika regeringars ekonomisk-politiska handlingsfrihet.

Sedan Frankrike, främst under 1980-talet, genomgått en

(80 av 648 ord)

Terrorattacker och politiskt trendbrott

Under 2015 inträffade flera attentat som av säkerhetspolisen rubricerades som terroristhandlingar. Redan under årets andra vecka tog sig tungt beväpnade män in på satirtidningen Charlie Hebdos redaktion, i februari knivskadades tre soldater som vaktade en judisk församlingslokal i Nice, i april dödades en 30-årig kvinna av en algerisk medborgare som planerade att angripa två kristna församlingar i en förort till Paris och i juli

(64 av 454 ord)

Medverkande

  • Alf Björnberg
  • Anders Edling
  • Anders Jönsson
  • Bengt Ankarloo
  • Bengt Häger
  • Bernt Olsson
  • Berta Stjernquist
  • Bertel Tingström
  • Brita Malmer
  • Britt Tunander
  • Chris Forsne
  • Göran Andersson
  • Hans Sjöberg
  • Jacques Mangold
  • Jan von Konow
  • Jan-Öjvind Swahn
  • Johan Mårtelius
  • Johan Warell
  • Jonas Gruvö
  • Karl Erik Gustafsson
  • Karl Johan Danell
  • Magnus Röhl
  • Magnus Sylvén
  • Michael Bogdan
  • Michael Tapper
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • Per A.J. Andersson
  • Per Arne Tjäder
  • Per Beskow
  • Peter A. Sjögren
  • Rune Jonsson
  • Sanna Trygg
  • Stefan Anderberg
  • Sven Behrens
  • Sven Sandström
  • Sverker R. Ek
  • Thomas Andersson
  • Torkel Eriksson
  • Tove Janson Borglund
  • Ulf Arvidsson
  • Ulf Gärdenfors
  • Örjan Wikander

Litteraturanvisning

Natur:
Faune de France 1–77 (1921–90);
M. Guinochet & R. de Vilmorin, Flore de France 1–5 (1973–84).
Religion:
H. Bremond, Histoire littéraire du sentiment religieux de la France 1–11 + index (1916–36);
J. Chambon, Histoire des protestants en France (1977);
A. Dansette, Histoire religieuse de la France contemporaine 1–2 (2:a upplagan 1965);
J. Delumeau, Le Catholicisme entre Luther et Voltaire (1971).
Massmedier:
P. Albert, La Presse française (1990);
L.-G. Gayan, La Presse quotidienne régionale (1990);
S. Gherardi m.fl., La Presse écrite 1990/91 (1990);
C. Mauriat, La Presse audiovisuelle 1989/1990 (1989);
N. Toussaint Desmoulins, L’Économie des médias (1987).
Bok- och förlagsväsen:
Ceux qui font de l’édition: Dictionnaire biographique de l’édition et des arts graphiques (1977);
Les Industries culturelles, utgiven av Documentation Française (1980);
M. Chavardès, Histoire de la librairie (1967);
H.-J. Martin & R. Chartier, Histoire de l’édition française 1–4 (1983–86).
Statsskick och politik:
M. Demker, Från Bastiljen till Maastricht: en introduktion till modern fransk politik (1996);
J. Chapsal, La Vie politique sous la Ve république I–II (5–6:e upplagan 1993, del I 5:e uppl., del II 6:e upplagan);
M. Duverger, Le Système politique français (20:e upplagan 1990);
R. Rémond, Notre siècle de 1918 à 1991, J. Favier (utgivare), Histoire de France 6 (1992);
Hans Sjöberg, Frankrike: Politik och samhällsutveckling (1980).
Rättsväsen:
V. Constantinesco & U. Hübner, Einführung in das französische Recht (1974);
K. Zweigert & H. Kötz, An Introduction to Comparative Law 1 (2:a upplagan 1987).
Litteratur:
P. Abraham & R. Desné (utgivare), Histoire littéraire de la France 7–12 (1976–80);
A. Adam, Histoire de la littérature française au XVIIe siècle 1–5 (1956);
A. Adam m.fl., Littérature française 1–2 (1967);
H. Ahlenius, Frankrikes litteratur under medeltiden (1957);
K.A. Blüher, Die französische Novelle (1985);
P. Brunel (utgivare), Histoire de la littérature française 1–2 (1977–81);
P.A. Charvet (utgivare), A Literary History of France 1–6 (1967–74);
W. Engler, Geschichte des französischen Romans (1982);
P. Harvey & J.E. Heseltine (utgivare), The Oxford Companion to French Literature (1959);
C. Pichois (utgivare), Littérature française 1–16 (1990);
L. Pollmann, Geschichte der französischen Literatur 1–3 (1974–78);
R. Sabatier, Histoire de la poésie française 1–9 (1975–88).
Drama och teater:
R. Bray, Molière, Homme de théâtre (1954);
O. Brockett & R. Findlay, Century of Innovation (1973);
G. Frank, The Medieval French Drama (1954);
L. Goldmann, Jean Racine dramaturge (1956);
H. Lancaster, A History of French Dramatic Literature in the Seventeenth Century 9 vol. (1952);
J. Madaule, Le Drame de Paul Claudel (1964);
F. Rahill, The World of Melodrama (1967);
J. Scherer, La Dramaturgie classique en France (1949–51).
Film:
R. Armes, French Cinema since 1946 1–2 (1966);
C. Drazin, The Faber Book of French Cinema (2011);
R. Jeanne, Cinéma 1900 (1965);
G. Sadoul, Le Cinéma français (1962).
Konst:
M. Aubert m.fl., L’Art roman en France (1961);
Anthony Blunt, Art and Architecture in France, 1500 to 1700 (1953);
B. Dorival, Les Étapes de la peinture française contemporaine1–3 (1943–46);
H. Focillon, La Peinture au XIXe siècle (1927);
J. Porcher, Franskt bokmåleri (svensk översättning 1960);
A.K. Porter, Romanesque Sculpture of the Pilgrimage Roads 1–10 (1923);
G. Ring, A Century of French Painting, 1400–1500 (1949).
Konsthantverk:
V. Arwas, Glass: Art Nouveau to Art Déco (1987);
Y. Bottineau & O. Lefuel, Les Grands Orfèvres de Louis VIII à Charles X (1965);
C. Fregnac, Les Styles français, de Louis XIII à Napoléon III (1975).
Musik:
N. Dufourcq, La Musique française (1970);
J. Rabe (utgivare), Fransk musik (1957).
Dans:
J. Robinson, L’Aventure de la danse moderne en France (1920–1970) (1990).
Folkkultur:
A. van Gennep, Manuel de folklore français contemporain 1–4 (1937–47);
P. Sébillot, Le Folk-lore de la France 1–4 (1904–07).
Förhistoria:
H. de Lumley & J. Guilaine (utgivare), La Préhistoire Française 1–2 (1976);
S. Piggott m.fl. (utgivare), France before the Romans (1973);
N.K. Sandars, Bronze Age Cultures in France (1957);
Chr. Scarre (utgivare), Ancient France: Neolithic Societies and their Landscapes 6000–2000 B.C. (1987).
Historia:
Histoire de France Hachette 1–5 (1987–91);
E. Berenson (utgivare), The French Republic: History, Values, Debates (2011);
J. Chapsal, La vie politique en France de 1940 à 1958 (1984);
J. Chapsal, La vie politique sous la V:e république 1 1958 à 1974 (5:e upplagan 1993);
J. Chapsal, La vie politique sous la V:e république 2 1974–1987 (6:e upplagan 1993);
A. Cobban, A History of Modern France 1–3 (2:a upplagan 1966–67);
G. Duby (utgivare), Histoire de la France 1–3 (2:a upplagan 1991);
G. Duby & R. Mandrou, Histoire de la civilisation française 1 (3:e upplagan 1984);
J. Favier (utgivare), Histoire de France 1–6 (1984–88);
Edward James, The Origins of France: From Clovis to the Capetians, 500–1000 (1982);
J. Jennings, Revolution and the Republic: A History of Political Thought in France Since the Eighteenth Century (2011);
Douglas Johnson m.fl. (utgivare), The Fontana History of Modern France 1–3 (1983–87);
G. Palm, Femte republiken (1994).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Frankrike. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/frankrike