förromantik
förromantik, gemensam benämning på litterära strömningar som i olika länder under andra hälften av 1700-talet opponerade sig mot förnuftsdyrkan och klassicismens regelpoetik och i stället hävdade originaliteten, geniets frihet, känslans rätt och en expressiv diktsyn.
De nya tankarna hade formulerats av Edward Young i ”Conjectures on Original Composition” (1759) och av Rousseau i hans idéer om det primitivas företräde. Termen förromantik lanserades i början av 1900-talet. I inskränkt mening avser den strömningar inom fransk litteratur, men den har också kommit att användas med europeisk syftning.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Bernt Olsson
Källangivelse