fbpx

Privat

Astrid Lindgren

Lindgren, Astrid, född Ericsson 14 november 1907, död 28 januari 2002, författare. Astrid Lindgrens betydelse för barnlitteraturen kan knappast överskattas. Läs mer om hennes figurer och formuleringar som blivit en del av vårt medvetande.

Astrid Lindgren blev filosofie hedersdoktor i Linköping 1973, i Leicester (Storbritannien) 1978 och i Warszawa 1989 och tilldelades en rad utmärkelser. Hon växte upp på gården Näs i Vimmerby i Småland. (En bror till henne var Gunnar Ericsson i Näs.) Fadern var prästgårdsarrendator, och hon deltog tidigt i sysslorna på gården. Efter realexamen fick hon arbete på Vimmerby Tidning. Som 18-åring for hon, ensam och gravid, till Stockholm, där hon utbildade sig till kontorist. Författardrömmar tycks hon inte ha haft, men på 1930-talet skrev hon sagor för tidskriften Landsbygdens jul. Hon var då hemmafru och frilansade som stenograf.

Debuten skedde 1944 med Britt-Mari lättar sitt hjärta, en konventionell men lindgrenskt kvick flickbok. Året därpå kom Pippi Långstrump, som trotsar konventioner och auktoriteter och befriar barnet och barnlitteraturen från tyngden av trång moralism. Mer än någon annan svensk har Pippi blivit vår andes stämma i världen.

Den vilda flickan krävde ytterligare två böcker: Pippi Långstrump går ombord (1946) och Pippi Långstrump i Söderhavet (1948). Det ursprungligen refuserade originalmanuset om Pippi Långstrump utgavs 2007 under titeln Ur-Pippi.

 

Astrid Lindgren blev snabbt en mästare inom flera olika genrer. Mästerdetektiven Blomkvist (1946) fick två fortsättningsvolymer, men deckarna varvades med tre idylliska berättelser om livet på landet, inledda av Alla vi barn i Bullerbyn (1946). Fler flickböcker blev det också.

 

Astrid Lindgren var både traditionalist och förnyare. Sagan nyskapade hon i böcker som Nils Karlsson-Pyssling (1949), Mio, min Mio (1954) och Sunnanäng (1959), där hon för oss bort från vardagen och visar fantasins möjligheter. Lindgrens register var stort. Hennes berättelser har stråk av sorg, men hon gav sig också hän åt det befängda, åt ironi och humor, så till exempel i Emil i Lönneberga (1963; den första av tre volymer), där hon utvecklar en karnevalisk folklivsskildring, som kulminerar i ”illbattingens” explosiva hyss. Enormt populär, inte minst utomlands, blev den 1955 inledda trilogin om Karlsson på taket, den propellerburne lille tjockisen, stinn av alla våra oarter.

Familjeberättelsen med den oförvägna Madicken i centrum (1960) är ännu ett exempel på Lindgrens spännvidd. I Ronja rövardotter (1981) utnyttjade hon en bortglömd men under 1800-talet synnerligen populär genre, rövarromanen, för att gestalta en modern generationskonflikt. Hennes starka känsla för naturen fick här också spelrum.

 

Astrid Lindgren framstår som en lysande berättare för barn och för den delen även för vuxna. Hennes böcker har en elementär spänning men är ofta komplicerat byggda.

Sättet att väva samman verklighet och fantasi i den djärva och mycket diskuterade Bröderna Lejonhjärta (1973) är ett exempel på hennes poetiskt metafysiska berättarmetod, ett annat är jagberättarens jordnära turer i Lönnebergaepiken.

Lindgrens författarskap var förankrat i den småländska hembygden. Därifrån, men också från Stockholm – där hon bodde från 1920-talet – hämtade hon sina miljöer. Men hennes konst är i grunden universell. Lindgren tolkar barnets situation i en modern värld, där de existentiella frågorna ställs i centrum: liv–död, gott–ont, mod–rädsla. Hon skildrar det trygga, lekande barnet, men också risktagandet; idyllen kantas av hot och faror. Mest fängslades hon av det ensamma, övergivna barnet, som söker kärlek och bekräftelse och skapar sin egen inre värld, som i Mio, min Mio (1954), hennes konstnärliga genombrott.

Utöver de anförda berättelserna skrev Lindgren essäer som riktar sig till vuxna, texter till bilderböcker samt film- och teatermanus. Vi på Saltkråkan gjordes först som TV-serie innan den (1964) gavs ut som bok. Cirka 40 filmer är baserade på Lindgrens texter, många i Olle Hellboms regi. Den gripande historien om barnhemsbarnet som rymmer, Rasmus på luffen, filmatiserades två gånger. Hennes verser har tonsatts och fått stor spridning. De finns samlade i volymen Hujedamej och andra visor av Astrid Lindgren (1991).

Astrid Lindgrens betydelse för barnlitteraturen kan knappast överskattas. Som anställd på Rabén & Sjögrens förlag (1946–70) påverkade hon både utgivningen i stort och de enskilda författarna.

Lindgrens författarskap utvecklades mot en allt rikare orkestrering och ett alltmer virtuost språk. Hennes figurer och formuleringar har blivit en del av vårt medvetande. Med sin orädda och uppriktiga personlighet verkade hon som kultursamvete och moralisk instans, inte minst som djurens förespråkare. Hon tog tidigt ställning mot krig och våld, något som framkommer inte minst i hennes dagböcker från andra världskriget, utgivna som Krigsdagböcker 1939–1945 (2015).

År 2005 upptogs Astrid Lindgrens arkiv i Kungliga Biblioteket på UNESCO:s lista över världsminnen.