Redaktionella principer

1. Återgivning av icke-latinska skriftsystem

Det finns inte någon internationell överenskommelse om återgivning av icke-latinska skriftsystem till latinska. De två sätt att återge namn från språk som inte använder det latinska alfabetet är translitterering och transkribering. Translitterering utgår från skrivtecknen i språket och överför dem till latinska bokstäver, medan transkribering utgår från uttalet i språket.

Huvudprincipen för uppslagsverket är att använda den translitterering eller transkribering som nuförtiden är vanligast i svenska tidningar och svenska böcker. Övriga brukliga stavningar av namn kan dock tas med som uppslagsord, i så fall med hänvisning till huvudalternativet, där artikeln finns. Vilket återgivningssätt som används för varje enskilt språk framgår i stort av artiklarna om vart och ett av dessa språk. Där återfinns i regel en tabell över språkets alfabet, i vilken Nationalencyklopedins translitterering av skrivtecknen också anges.

Allmänt gäller följande:

• för kinesiska används pinyin
• för ryska, ukrainska, belarusiska och bulgariska används Språkrådets rekommendationer
• för övriga språk används samma translitterering som den i Encyclopedia Britannica (15:e upplagan), med mindre avvikelser som framgår av de alfabetstabeller som finns till vissa språkartiklar. 

I fråga om grekiska namn ges en sådan strikt translitterering dels därför att den vedertagna svenska stavningen av namnet ofta är en annan, dels därför att den ofta avvikande grekiska betoningen därigenom kan anges.

2. Uttal

Syftet med uttalsangivelserna är att för varje uppslagsord som kan tänkas bereda en svenskspråkig användare av uppslagsverket svårigheter tillhandahålla i första hand en uttalsvariant. Denna har valts så att den ur svenskt perspektiv ska vara så gångbar som möjligt med hänsyn till den geografiska, sociala och åldersmässiga uttalsvariation som förekommer.

De ord – även lånord och ord på engelska – vilkas uttal förutsätts bekanta förses inte med uttalsangivelse; detsamma gäller sådana utländska ord som följer svenska uttalsregler.

Om enbart betoningen antas kunna innebära problem ges betoningsmarkering (se nedan) i själva uppslagsordet; om uttalet även i övrigt kan förmodas vara problematiskt ges fonetisk transkription (se nedan) inom hakparentes. Allt efter behov transkriberas hela uppslagsordet eller del därav. Där så är aktuellt ges betoningsmarkering i den fonetiska transkriptionen. När hela uppslagsordet transkriberas anges betoningen endast i hakparentesen. I de fall där tydligheten kräver att det språkliga ursprunget hos ett visst uttal anges görs detta omedelbart före den fonetiska transkriptionen, alltså inom hakparentesen.

Den använda transkriptionen är en så kallad grov fonetisk transkription, där en mångfald språks uttal återges med hjälp av en relativt begränsad teckenuppsättning. Ett och samma tecken kan följaktligen representera något olika uttal i olika språk. Teckenförklaringens exempelord belyser spännvidden hos respektive tecken.

De fonetiska tecknen är hämtade ur det internationella fonetiska alfabetet, The International Phonetic Alphabet (IPA). Systemet för angivande av betoning, såväl inom hakparenteserna som i uppslagsorden, ansluter sig emellertid till äldre svensk tradition och innebär att betoning markeras med tecknet ´ omedelbart efter vokalen i den stavelse som uppbär huvudtrycket, oavsett längden hos denna vokal. I vissa sammansättningar anges även så kallat starkt bitryck. Markeringen är densamma som för huvudtryck.

3. Teckenförklaring

´ anger betoning, se ovan. Exempel: Hanebe´rg, gravidite´tstoxiko´s, Paris [franskt uttal pari´], Zürich [tsy:´riç], Schneider [ʃnaⁱ´dɐ].

Vissa språk, till exempel japanska, saknar betoning i svensk mening. Uppslagsord som tillhör sådana språk transkriberas fonetiskt i sin helhet utan att betoning anges, såvida inte ett vedertaget försvenskat uttal existerar.

: efter tecken anger att ljudet i fråga är långt. Exempel: Wien [vi:n], Molière [mɔljɛ:´r], Kokkola [kɔ´k:ɔla].

I exemplen nedan tas inte hänsyn till ljudens längd utan enbart till deras kvalitet.

Vokaler

[a]	svenska katt, franska quatre, tyska Vater, finska Lahti
[ɑ]	svenska mat, norska mann, engelska father
[ɐ]	engelska but, tyska Mutter, ryska Onega
[æ]	svenska herre, engelska cat
[e]	svenska lek, engelska bed, franska aimé
[ɛ]	svenska nät, lätt, franska père
[ə]	svenska pojke, engelska London, girl
[i]	svenska tid, sill, engelska tea, bit, franska dire
[ɨ]	ryska Rybinsk, polska Ryszard, kinesiska Sichuan
[o]	svenska båt, franska eau
[ɔ]	svenska åtta, engelska all, pot, franska port
[ɵ]	svenska hund
[ø]	svenska öga, franska peu, tyska schön
[œ]	svenska öra, höst, franska peur
[u]	svenska ko, ost, engelska roof, book
[ʉ]	svenska hus, norska hund
[y]	svenska kyla, hylla, franska pur, tyska fünf

 

Diftonger transkriberas med tecknet för det minst framträdande elementet upphöjt och med mindre grad. Exempel: engelska five pounds [faⁱv pa^undz].

~ över tecken för vokal anger att denna uttalas nasalt. Exempel: franska un bon vin blanc [œ̃bõ´vɛ̃blɑ̃].

Diftonger transkriberas med tecknet för det minst framträdande elementet upphöjt och med mindre grad. Exempel: engelska five pounds [faⁱv pa^undz].

~ över tecken för vokal anger att denna uttalas nasalt. Exempel: franska un bon vin blanc [œ̃bõ´vɛ̃blɑ̃].

Konsonanter

[b]	svenska bo
[β]	spanska saber, portugisiska Lisboa
[ç]	svenska kär, danska sjæl, tyska ich
[d]	svenska då, engelska day
[ð]	engelska there, spanska nada, portugisiska fado, danska gade
[f]	svenska få, nederländska van
[g]	svenska gå
[ɣ]	spanska pagar, portugisiska Lagos
[h]	svenska ha, engelska have, tyska haben
[j]	svenska ja, engelska yes
[k]	svenska ko, sko, franska coup
[l]	svenska le, engelska lie
[m]	svenska må
[n]	svenska nå, engelska now
[ŋ]	svenska ung
[p]	svenska på, spå, franska peau
[q]	arabiska Qatar
[r]	svenska rå, engelska red, franska rue, tyska rot
[s]	svenska så, engelska see, franska si, spanska sí
[ʃ]	svenska sju, engelska she, franska cher
[t]	svenska tå, stå, engelska tea, franska tout
[θ]	engelska think, spanska hacer
[ɥ]	franska lui
[v]	svenska vi
[w]	engelska we, franska oui
[x]	tyska Bach, spanska jabón
[z]	engelska rose, franska rose
[ʒ]	engelska pleasure, franska jouer
[ʔ]	så kallad stämbandsklusil eller hård vokalansats: det konsonantiska ljud som föregår vokalen i tyska Arm.

 

^h efter tecken för konsonant anger att denna är starkt aspirerad, det vill säga avslutas med ett [h]-liknande utblåsningsljud, som t i svenska tall, fastän kraftigare.

^j efter tecken för konsonant anger att denna är palataliserad, det vill säga uttalas med tungryggen i [j]-läge. Exempel: franska ligne [lin^j], spanska señor [sen^jɔ´r], paella [paɛ´l^ja], portugisiska vinho [vi´n^ju], velho [vɐ´l^ju], italienska Bologna [bolo´n^j:a], figlio [fi´l^j:o].

Latin och klassisk grekiska. I regel ges endast betoningsmarkering. Detta görs även i alternativformer, alternativnamn och ursprungsord i etymologisk parentes. I vetenskapliga benämningar uttalas enligt svensk praxis ph som [f], ch i regel som [k], ae och oe i regel som [e] samt ändelsen -aceae som [ɑ:sə].

Engelska. För uppslagsord som direkt hänför sig till USA och Kanada återges det uttal som är förhärskande i dessa länder, för engelska uppslagsord i övrigt brittiskt uttal.

Spanska och portugisiska. På motsvarande sätt som för engelska tillämpas principen att för uppslagsord med anknytning till Latinamerika återges det lokala uttalet; i övriga fall tillämpas europeisk (kastiljansk) spanska respektive europeisk portugisiska.

4. Etymologier

Inom den etymologiska parentesen lämnas uppgifter om ordets språkliga ursprung. De angivna ursprungsorden kursiveras, medan betydelseuppgifter om dem placeras inom enkla anföringstecken. Har ursprungsordet samma betydelse som uppslagsordet, men en avvikande form, anges som regel endast formen. Det omvända sker när formen är densamma men betydelsen olika. I regel hänvisas till gängse uppslagsformer i respektive långivande språk. Sålunda återges grekiska och latinska verb i formen första person singularis presens indikativ. De översätts dock med svensk infinitivform.

* före ett språkligt uttryck anger att det är konstruerat, inte belagt.

5. Förkortningar

I den tryckta versionen av uppslagsverket användes ett antal allmänspråkliga förkortningar. I vissa äldre artiklar på NE.se kan dessa förkortningar fortfarande påträffas och listas därför nedan. Gängse förkortningar för akademiska titlar används.

bl.a.	bland annat, bland andra
ca	cirka
d.	död (i personartikelsingresser)
dvs.	det vill säga
d.y.	den yngre (i personnamn)
d.ä.	den äldre (i personnamn)
e.d.	eller dylikt
eg.	egentligen (framför alternativnamn o.d.
e.Kr.	efter Kristus
e.o.	extraordinarie
etc.	etcetera
ev.	eventuellt
ex.	exemplar (i upplageuppgifter)
exkl.	exklusive
f.	född (i personartikelsingresser)
f.d.	före detta
f.Kr.	före Kristus
f.n.	för närvarande
fr.h.	från höger (i bildtexter)
fr.o.m.	från och med
fr.v.	från vänster (i bildtexter)
f.ö.	för övrigt
inkl.	inklusive
inv.	invånare (i folkmängdsuppgifter i artiklarom orter, områden etc.)
i st.f.	i stället för
jfr	jämför (i hänvisningar)
jr	junior (i personnamn)
kap.	kapitel
kl.	klockan
kr.	krona, kronor
Kr.f.	Kristi födelse (som tidsangivelse; jfr e.Kr. och f.Kr.)
Kungl.	Kunglig, Kungligt, Kungliga
Kungl. Maj:t	Kunglig Majestät
Litt.	Litteratur (ingående rubrik i litteraturanvisning)
max.	maximum
m.fl.	med flera
milj.	miljon(er)
min.	minimum
m.m.	med mera
N.N.	nomen nescio (namnet okänt)
nuv.	nuvarande
o.d.	och dylikt
orig.	originaltitel
osv.	och så vidare
p.g.a.	på grund av
plur.	pluralis (i artikelingresser)
resp.	respektive
sing.	singularis (i artikelingresser)
s.k.	så kallad, så kallat, så kallade
SOU	Statens offentliga utredningar
sr	senior (i personnamn)
st.	stycken
Sv.Ps.	Svenska Psalmboken (vid angivande av psalmer)
t.ex.	till exempel
tf.	tillförordnad
t.h.	till höger (i bildtexter)
t.o.m.	till och med
t.v.	till vänster (i bildtexter)
u.h.	under havsytans nivå (i höjduppgifter)
uppl.	upplaga (i litteraturanvisningar)
utg.	utgiven; utgivare (i litteraturanvisningar)
utst.kat.	utställningskatalog (ilitteraturanvisningar)
VD	verkställande direktör
vol.	volym(er) (i litteraturanvisningar ochandra bibliografiska uppgifter)
ö.h.	över havsytans nivå (i höjduppgifter)
övers.	översättning (i litteraturanvisningar och andra bibliografiska uppgifter)

Förkortningar i företagsnamn

Svenska former

AB	Aktiebolag
Co.	Kompani
Ek.för.	Ekonomisk förening
HB	Handelsbolag
KB	Kommanditbolag
u.p.a.	utan personligt ansvar

Utländska former

Ab	finlandssvenska
AG	tyska
A/S	danska, norska
B.V.	nederländska
Co.	amerikansk engelska, engelska
Corp.	amerikansk engelska, engelska
G.m.b.H.	tyska (även G.m.b.H. & Co.)
Inc.	amerikansk engelska, engelska
Ltd.	amerikansk engelska, engelska
N.V.	nederländska
Oy	finska
PLC	(även plc, p.l.c.) engelska
S.A.	franska, spanska, portugisiska, italienska
S.A.R.L.	franska
S.p.A.	italienska
VEB	tyska

(Vissa av ovanstående förkortningar i företagsnamn kan också skrivas utan punkt.)

Förkortningar och tecken i biologiska artiklar

f.	forma, dvs. form
sp.	species, dvs. art
ssp.	subspecies, dvs. underart
syn.	synonym, binamn
var.	varietas, dvs. varietet
×	(art)hybrid
+	(art)chimär

Vetenskapliga släktnamn förkortas med versal och punkt om de upprepas i en text.

Förkortningar för språktillhörighet

am.engelska	amerikansk engelska
arab.	arabiska
bulg.	bulgariska
da.	danska
dial.	dialekt(al)
egypt.	egyptiska
eng.	engelska
estn.	estniska
fi.	finska
fr.	franska
germ.	germanska
got.	gotiska
grek.	(forn)grekiska
hebr.	hebreiska
högty.	högtyska
isl.	isländska
ital.	italienska
jap.	japanska
kelt.	keltiska
kin.	kinesiska
lat.	latin
lett.	lettiska
lågty.	lågtyska
ned.	nederländska
no.	norska
nord.	nordiska
nysv.	nysvenska
pers.	persiska
po.	polska
por.	portugisiska
rum.	rumänska
ry.	ryska
slav.	slaviska
sp.	spanska
sv.	svenska
tjeck.	tjeckiska
turk.	turkiska
ty.	tyska

I förekommande fall kan förkortningar föregås av element som forn- (till exempel fornisländska), medel- (medelhögtyska), medeltids- (medeltidslatin), ny- (nysvenska), sen- (senlatin), ur- (urnordiska).

Förkortningar för väderstreck och geografiska koordinater

n.	norr(a)
n.v.	nordväst(ra)
n.ö.	nordöst(ra)
s.	söder, södra
s.v.	sydväst(ra)
s.ö.	sydöst(ra)
v.	väster, västra
ö.	öster, östra

 

Vid angivande av geografiska koordinater används följande förkortningar:

n.br.	nordlig bredd
v.l.	västlig längd
s.br.	sydlig bredd
ö.l.	östlig längd

Förkortningar av mått- och viktenheter

De flesta måttenheter som används i uppslagsverket kan kortare anges med en beteckning, till exempel m för meter, dl för deciliter och kWh för kilowattimme.

Följande beteckningar för måttenheter och deras prefix kan förekomma i uppslagsverket utan särskild förklaring.

Enheter

A	ampere
a	ar = 100 m²
B	bel
Bq	becquerel
C	coulomb
°C	grad(er) Celsius
cd	candela
d	dygn
Da	dalton
eV	elektronvolt
F	farad
g	gram
h	timme
H	henry
Hz	hertz
J	joule
K	kelvin
lm	lumen
lx	lux
m	meter
m²	kvadratmeter
m³	kubikmeter
min	minut (för tid)
N	newton
Pa	pascal
r	varv
rad	radian
s	sekund (för tid)
sr	steradian
t	ton
T	tesla
V	volt
W	watt
Å	ångström
Ω	ohm
°	grad (för vinkel)
′	minut (för vinkel)
″	sekund (för vinkel)
%	procent (0,01)
‰	promille (0,001)

Enhetsprefix

Y	yotta (1024)
Z	zetta (1021)
E	exa (1018)
P	peta (1015)
T	tera (1012)
G	giga (109)
M	mega (106)
k	kilo (103 = 1 000)
h	hekto (102 = 100)
d	deci (10−1 = 0,1)
c	centi (10−2= 0,01)
m	milli (10−3= 0,001)
µ	mikro (10¯6)
n	nano (10¯9)
p	piko (10¯12)
f	femto (10¯15)
a	atto (10¯18)
z	zepto (10¯21)
y	yokto (10¯24)

6. Signaturer

Samtliga artiklar med 1 500 tecken eller mer är signerade. P.g.a. speciellt artikelinnehåll är i undantagsfall kortare artiklar signerade. I längre artiklar som är uppdelade i flera kortare avsnitt och där någon författare skrivit sammanlagt minst 1 500 tecken har samtliga avsnitt oavsett längd signerats. I de fall avsnitt i sådana artiklar ej har signatur betyder det att nästkommande signatur även gäller detta avsnitt.

Osignerade artiklar med 1 500 tecken eller mer består av kortare avsnitt av flera författare.

7. Boktitlar

Då ett litterärt verk nämns i artikeln om dess författare anges alltid originalets titel och utgivningsår. Titeln skrivs normalt med kursiv stil. För utländska verk i svensk översättning ges dessutom den svenska översättningstiteln omgiven av vanliga anföringstecken (“) och med rak stil. Om verket inte översatts till svenska ges en ordagrann översättning av titeln omgiven av enkla anföringstecken (‘). För utländska verk vilkas originaltitlar är uppenbara (till exempel lättolkad danska eller norska) eller identiskt lika med svensk översättningstitel ges ingen svensk titel.

För verk på språk med ickelatinskt alfabet ges endast svensk översättningstitel (kursiv och utan några anföringstecken) och originalets utgivningsår. Om verket ej översatts anges detta; titeln återges då i ordagrann översättning.