Hans tidiga arbeten vid universiteten i Perm och Sankt Petersburg gällde bl.a. geomagnetism och hydrologi. År 1922 fann Fridman nya lösningar till fältekvationerna i Einsteins allmänna relativitetsteori, och han kunde visa att universum inte behöver vara statiskt, som Einstein hade förmodat, utan att det kan antingen utvidga sig eller krympa