I Veda innebär brahman en helig kraft, förbunden med offer och tillbedjan av gudarna. Gradvis vidgas denna rituella betydelse, och brahman uppfattas som en kosmisk princip. Därmed kan den identifieras med världsalltet men även betraktas som den yttersta verkligheten, världens ursprungskälla. Upanishaderna sammanställer brahman med såväl abstrakta som konkreta företeelser