Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade Carl sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var 1898–1912 inspektör för kavalleriet. Carl kallades under denna tid populärt ”Blå prinsen”. Sin mest betydande insats gjorde han som ordförande i Svenska röda korsets överstyrelse 1906–45. Carl ledde då en rad humanitära