idé
idé (franska idée, av grekiska ideʹa ’utseende’, ’yttre gestalt’, ’urbild’) förekommer som filosofisk fackterm först hos Platon, där ordet (jämte flera andra) får beteckna tingens eviga och oföränderliga urbilder, som tänks existera ”på en plats bortom himlen”.
Hos Aristoteles betecknar ordet i stället det allmänna i det enskilda, det för alla konkreta ting av en viss art gemensamma; idéerna tänks alltså existera i sinnevärlden, men blott genom (ehuru som något annat än) de enskilda tingen. Ur sådana tankegångar, särskilt den aristoteliska läran om den finala orsaken, uppkom
Information om artikeln
Medverkande
Dick A.R. Haglund
Källangivelse