labyrint
labyriʹnt (grekiska labyʹrinthos ’irrgång’, av osäkert, sannolikt icke-grekiskt ursprung), oftast koncentriskt orienterat komplex av vindlande passager, ibland försett med blindgångar för att försvåra sökandet efter mittpunkt och utgång och ofta karakteriserat av geometrisk proportionalitet.
Labyrinter i skilda utföranden, t.ex. som ristningar, i mosaiker och målningar, på keramik och mynt och i olika konstruktioner av grästorvor eller kullersten, förekommer över stora delar av världen, bl.a. i Skandinavien, Afghanistan, Indonesien och bland Nordamerikas hopifolk.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Thorbjörn Andersson, Noel Broadbent, Staffan Lundén
Källangivelse