Namnet, av iranskt ursprung, möter för första gången på 1000-talet. Efter Konstantinopels fall genom fjärde korståget (1204) grundade den bysantinske kejsaren Alexios III:s svärson Theodor I Laskaris kejsardömet Nicaea, vilket efter hans död styrdes av svärsonen Johannes III Dukas Vatatzes, som regerade 1221–54, och dottersonen Theodor II Laskaris, som regerade 1254–58.