objekt (av latin obieʹctus ’belägen framför’, ’framskjutande’, av obiʹcio ’ställa eller lägga fram (i någons åsyn)’), grammatisk term för ett semantiskt kasus (se kasusgrammatik) som avser den mest neutrala rollen vid ett predikat, dvs. rollen som föremål för skeendet: soppan kokade upp, han kokade upp soppan, månen syns inte, man kan inte se månen.