Som ung blev han anhängare till risorgimento, den italienska frihetsrörelsen. Efter 1860 deltog han i flera liberala regeringar och var ministerpresident 1876–78, 1879 och 1881–87. Han utvecklade den alltmer högerbetonade politiska teknik som kallades transformism (italienska trasformismo) och som innebar att man byggde personliga koalitioner över partigränserna.