Mantegna studerade tidigt antika skulpturfragment o.d. och visade sig redan i sina tidigaste egna verk, de betydande freskerna i Eremitanikyrkan i Padua (1448–56, förstörda i andra världskriget, nu delvis återsamlade på vägg), förtrogen både med klassiskt formspråk och med den florentinska ungrenässansens realism och perspektivkonst, som han vidareutvecklade med en