Skiljandet av himlen från jorden är en fundamental kosmogonisk akt bland många folk. Mytiskt kunde en gud hålla himlen uppe. Oftare fyllde en naturgiven formation eller en kultisk konstruktion denna roll. Solen i sin högsta position i zenit eller Polstjärnan på nordligare breddgrader markerade axelns topp, medan ”världens navel” (t.ex.