baccalaureus
baccalaureus [-lauʹ-] (medeltidslatin, jämför bachelor), benämning ursprungligen på jordägare i södra Frankrike och norra Spanien, senare mera allmänt på riddarsvenner och lägre adelsmän.
Från 1200-talet kom ordet att användas om den lägsta akademiska graden vid universiteten med början i Paris. Det fortlever i denna bemärkelse i bachelor vid engelskspråkiga universitet. Den franska formen bachelier används om en person som avlagt fransk studentexamen, baccalauréat.
Information om artikeln
Källangivelse