Beppe Wolgers framträdde först som naivistisk 50-talslyriker i Jag sjunger i skon (1953) m.fl. samlingar. Bland prosaböckerna kan nämnas Djur som inte... (1956) och barnböcker, av vilka Dunderklumpen (1973) blev delvis animerad långfilm 1974 med Wolgers i en av de ”levande” rollerna.