Malmström framträdde tidigt som kritiker av fosforismen. Han ställde sig som hegelian och liberal avvisande till Atterboms nyromantiska konstsyn. Som kritiker uppskattade Malmström Runeberg, Almqvist och allmänt den diktning som kännetecknades av poetisk realism. Med sin formsäkra och melodiösa ungdomsdiktning, där intryck förmärks från bl.a. Geijer och Stagnelius, vann han